Hoppas!

Inatt har jag sovit bättre, tack vare smärtstillande och en större säng. Fast jag saknar den "lilla" sängen lite, saknar att få sova så där riktigt nära som man gör i en liten säng, älskar att vakna upp med näsan inborrad i ryggen på Magnus, känna hans värme mot min kropp, doften av honom. Men jag vänjer mig nog. ^^

Axeln känns bättre, inte bra men bättre, i synnerhet idag. Igår var det en helt annan historia, det värkte och pirrade, fast "bara" i axeln som omväxling. Smärtan i armen är nästan helt borta sen jag fick cortisonspruta eller om det är värktabletterna som gör det. Jag provar att lyfta armen flera gånger varje dag, bara för att se om smärtan i axeln är borta, men det är den inte! =( Jag är känslig och gråtfärdig mest hela tiden, sur och irriterad för att jag inte "klarar mig själv". Jag är ständigt beroende av andra på ett eller annat vis, inget bör jag göra själv, jag kan men jag bör inte, axeln behöver vila. Bah!!! Säkert latmasken som bitit sig fast!!!