Varför är livet så jävla mycket lättare om man har pengar?
Just nu känns det som om pengarna styr graden av lycka i livet, visst, för all del ska man glädjas åt det man har men när det blir en kamp att behålla boende och kunna sätta mat på bordet, att kunna ta sig på jobb är en ren lyx och detta tack vare underbara vänner. Men hur länge ska jag behöva "leva på" mina vänner? Ge mig ett heltidsjobb så kan jag kämpa hur mycket som helst! För jobba vill jag, det är inte frågan om det men jag kan inte säga upp ett fast jobb för att kanske få jobba heltid, det verkar inte vettigt nånstans...
Måste det vara så jävla svårt att be om hjälp? Måste det såra min stolthet så förbannat mycket?
Jag vet (tror) att det löser sig det är inte frågan om det men jag skulle behöva en "vilodag" från att be om hjälp, att vara beroende. Känner mig så förbannat misslyckad, ibland tror jag att jag behöver nån som trycker ner mig på en stol och "serverar" mig den hjälp jag behöver och som inte tar mina opponeringar.... Äsch, det går över, jag kan själv, ja be om hjälp alltså :P
Du tycker väl det är helt okej när jag begär hjälp, fast jag själv tycker det är jobbigt? Så varför skulle det vara sämre för att du gör det? =) Hänger du med i resonemnaget ^^ Va inte så stor på dej, livet blir lättare att leva då, och leva ska vi! =)
SvaraRadera