åsikter?

Detta inlägg har censurerats för husfridens skull helt enkelt =)

För sent?!

Hur kan det komma sig att det alltid är för sent? För sent att söka till kursen, för sent att åka och handla, för sent att lägga sig osv.
Just nu slåss jag med mitt samvete om att jag tänkte hälsa på farmor för sent. Tänkte att jag skulle göra som jag brukar och åka dit i sommar med lillan, men nu är det snart för sent. Farmor ligger på sjukhuset och är riktigt dålig, och då dyker frågan upp. Borde jag åka dit nu på en gång, innan det är för sent?
Men det är ju inte så jag vill minnas farmor, jag vill minnas henne som den gråhåriga, kramgoa, mysiga, matlagande farmor som hon var när jag var yngre. Dom senaste åren har det blivit sämre, och det är kanske inte så konstigt, sist jag hälsade på så förväxlade hon mig med min mamma hela tiden, bara det var "läskigt".
Att vårda gamla människor har jag inga problem med, men när en närstående gammal människa blir sjuk är det en helt annan femma.

På jobbet flyter det på, ja så gott det kan förstås. Är det någon som har tänkt på hur många olika sorter det fanns av allting? Idag har jag t.ex. plockat upp knäckebröd, av en och samma sort fanns det minst 4 olika förpackningar! Hur sjukt är inte det egentligen, behöver man faktiskt att ett och samma bröd förpackat på 4 olika sätt? Skulle vi inte ha det så skulle det nog inte ta lång tid innan vi fick kritik för det heller kan jag tro...
Även om det är jobbigt varje dag när man äntligen kommer hem med fötter som pulserar av smärta så är det helt ljuvligt att jobba, dessutom tycker jag att vi har världens bästa jobb. =)

Hinner inte

uppdatera just nu egentligen men jag bara måste. Har vart på tok för dålig på det överlag men det känns lite som det är mycket som snurrar i huvudet nu. Hur ska det gå när butiken öppnar, kommer jag att komma ihåg allt det där som jag lärde mig på finska? Kommer jag att tabba mig mycket? Kommer jag att vara den som drar benen efter mig utan att inse det?
Äh! Jag måste sluta vara så jävla rädd för att göra misstag, det är klart att jag klarar det här!
Nu ska jag iväg på en "kort" resa igen sen blir jag här hemma och jobbar. =)

Vad är det som går och går?

Även om det är roligt att vara här, jobba på dagarna och umgås och spela kort på kvällarna så springer ju inte tiden iväg direkt. Tänk om man åtminstone kunde få åka hem och sova. Men men, allt gott kommer till den som väntar och har jag inte redan fått bevis på det kanske. =)
Jobbet börjar löpa på helt ok, lite kvar att lära och förstå för all del men det går lättare och fortare och en del finska ord fastnar också.
Jag har ju i alla fall haft turen att hamna i ett bra och roligt gäng och jag ser fram emot att få börja jobba på Åland nu också, tänk att få åka iväg och jobba och ha kul på dagarna och sen åka hem.
Hemlängtan börjar göra sig påmind, särskilt idag när det är ledig dag och allt är stängt. Men men imorgon börjas det igen, iväg på jobb och sen till hotellet och sova, upp igen, jobba, sova, upp igen, jobba och åka hem! =D

Seeeeeeeeeeg men lycklig

Första dagen på jobbet idag, eller egentligen på praktikplatsen men jag har ju jobbat. Och GUD så skönt det var, dock är jag jävligt oinspirerad till att skriva. Alltså uppdaterar jag bara lite kort och talar om att det går bra.

Kram

Små människor

Något som verkligen stör mig är människor som inte kan stå för det dom tycker och tänker. Visst kan man irritera sig på något "litet" hos en vän eller arbetskamrat som man behöver få "ösa ur sig" för en tredje part, men då får det vara färdigt efter den enda gången som man luftar det. Annars bör man nog ta upp det med den som är föremål för irritationen, det tycker jag är ärligt både mot personen i fråga och sig själv. Men summa sumarum så ska man stå för det man tycker, det är att vara ärlig mot sig själv. Att det sen finna tusentals olika sätt att säga saker och ting på är en annan femma.
Men något som stör mig ännu mer är små människor. Ni vet såna som måste trampa på andra för att komma upp lite högre själv, ibland till och med för att orka leva med sig själv. DET är något som förpestar omgivningen, ofta är dessa människor martyrer och experter på att manipulera och bedra.
För all del tycker jag på sätt och vis synd om dom för dom kan banne mig inte ha det lätt, MEN det är deras eget ansvar att ta sig ur det INTE någon annans! Det finns inte någon annan än dom själva som kan ens en gång, man är sin egen lyckas smed.
(Jag ska väl kanske vara en aning försiktig med att säga just så "man är sin egen lyckas smed" i och med att jag har gnällt om att jag inte får nåt jobb, inte har några pengar osv. för om jag bara varit lite mer ihärdig, tjatat lite mer etc. men vad det gäller självförtroende och självkänsla så finns det ingen annan än du själv som kan påverka det.
Självkänsla är väl kanske inte heller min starka sida men jag jobbar på det, JAG jobbar på det.)

Jag tror inte att det finns något sätt som passar alla och hjälper, man måste helt enkelt hitta sitt eget sätt och tillåta sig att misslyckas, men lär sig av det för livet är NU, det väntar inte på någon och det är bara du själv som kan bestämma vad det ska bli av det. Men hur du än tar dig dit, bli inte en liten människa som måste trampa på andra!!