Bättre och bättre...

Ville bara säga att den här eftermiddagen/kvällen har blivit över förväntan. Filmen var som förväntat, förutsägbar, maten var underbar, sällskapet bättre och roligt har vi för fullt. ^^

Bara början

Den här helgen har bara börjat än, den började härligt med besök av en liten lintott och hennes mamma. Mysigt med fikabesök, dessutom hann vi smida planer för resten av helgen också! Härligt, kan knappt vänta.
Men (japp det finns alltid ett men) fredagskvällen hade jag kunnat vara utan! Utan att gå in på några detaljer så kan man lugnt säga att jag är ledsen och besviken, även om jag till en viss del kan förstå att det blev som det blev. Är det inte så att ibland kan man behöva anpassa sig en aning?
Nåja nu tutar vi och kör resten av helgen istället, inleder med bio (eftersom båtturen inte kommer att bli av) sen blir det middagsmys i goda vänners lag vad som händer sen vet man aldrig men förhoppningsvis lite spel och skratt. Morgondagen hoppas jag kunna inleda med en rejäl brunch, pancakes, tinade lättsockrade hallon, bacon, äggröra, nygräddat bröd osv.
Fortsättningen kan bara bli bättre alltså! ^^
Trevlig helg

Ta ditt ansvar!

Det är väl knappast någon nyhet att jag jobbar i en matvarubutik, inte heller är det nägon nyhet att jag gång på gång blivit förvånad över hur en del kunder agerar. Att man ber att få prata med den som har ansvaret för en viss avdelning och skäller ut dom för att en viss vara inte finns i hyllan när just dom kommer och handlar, eller att man som kund säger "Nu BEGÄR kunden det här och då SKA ni ha det!" Så gör man knappast affärer, en vara som EN kund begär kan man inte alltid ha i sortimentet, men den förklaringen går inte hem hos alla. Allt detta har jag (försöker) jag accepterat även om det inte är så lätt alla gånger, ibland går jag in på toaletten och är på dåligt humör ett tag.

Det nya nu är att klaga på hur mycket alla butiker kastar, inte bara den butik jag jobbar i utan alla butiker. "Det är ju hemskt så mycket mat som kastas som det inte är något fel på!"
"Egentligen borde ju datumet förlängas lite för man vet ju ändå att varan håller längre!"
Jaha men om vi nu tänker efter då, hur många av dessa människor går in i en butik och tar varan som ligger längst fram istället för att ta den som är längst bak/underst? Vilket rykte skulle den butik få som lät dagens datum ligga kvar i hyllan? Handen på hjärtat hur ofta låter DU bli att titta på datumet på färskvaror, hur ofta väljer DU varan med kortast datum på?
Nä, tänkte väl det... Så innan man klagar på det ena och det andra kanske man ska tänka längre än näsan räcker!?

Inte för att jag är guds bästa barn eller alltid tänker så jävla mycket, men påminn mig lite då är ni snälla ^^

Inrutad?!

Hoppsan kanske man kan säga, dom senaste veckorna har min tid och energi gått åt till att hålla hemmet flytande. Men inte mer än så för min ork räcker inte till allt, min kära sambo är sjuk så in i helvete. Han ligger på sjukhuset med dropp, även om det är betydligt mycket bättre nu än vad det har varit. När det var som värst så kunde man SE smärtan utanpå, fy vad det var obehagligt! Oron slet i mig så pass att sömn inte var att tänka på, visst försökte jag sova men med uselt resultat.
Men nu är han på bättringsvägen, att stiga in i salen han ligger på igår var en lättnad utan dess like. Han halvlåg i sängen och var vaken, hade fått färg på kinderna och orkade prata! Han äter inget än och dricker bara små mängder men idag har vi vart ut till dagrummet en sväng.
Allt det här har gjort att jag börjar känna mig inrutad, inte på sätt att jag skulle vilja eller kunna ha det på annat sätt under omständigheterna, men minnet hinner inte med. Jag glömmer nästan allt! Ja värre än vanligt! Nåja det ger väl med sig hoppas jag, annars får jag se till att det gör det. ^^
Hoppas att min nära och kära kan ha överseende med mig så länge bara.

Någon mer som är en aning inrutad är någons förälder. Någons förälder vill inte lyssna och höra på vad barnet har att säga, någons förälder är nöjd med livet och tillvaron som det är nu, och det är väl klart! Att ha ett förhållande OCH leka av sig samtidigt utan dåligt samvete, att ALLTID vara den som bestämmer och har sista ordet i allt. Klart som fan att man kan leva med att vara inrutad då!
Frågan är hur länge det håller, frågan är hur länge den rutan håller?! Kanske det vore bättre att någons förälder lyssnade på sitt barn, kanske det vore bättre att någons förälder åtminstone gjorde ett ÄRLIGT försök att förlita sig på barnets andra förälder, KANSKE skulle livet bli enklare för ALLA då?
Många kanske blir det, men varför leva i ovisshet, gräset KANSKE är grönare på andra sidan?!