Jävligt söt?!

Alltså p.g.a mitt höga BMI har jag fått göra en tidig socker/glucosbelastning. För er som inte vet så gör man det för att upptäcka diabetes, i mitt fall s.k graviditetsdiabetes. Man går till labben på fastande mage och dom tar ett venöst blodprov (VBP) efter det får man dricka en sockerlösning på ca. 1 min (som gärna vkulle vilja ha kommit upp igen *urk*) efter det får man INTE röra sig mer än absolut nödvändigt. D.v.s man får sätta sig på en obekväm jävla stol i korridoren 3 steg bort. Hur ofta sitter man så jävla stilla då?! Nå efter en timme tar dom ett nytt VBP så får man sätta sig på den däringa stolen en timme till och så tar dom det sista VBP så får man åka hem sen. Fine, jag är fet och det är mitt eget fel men på den här ön är dom fan extrema... I Sverige ligger gränsvärdena för fastande BP på 7 (? om jag inte minns fel) och efter 2h på mellan 10-12 beroende på var i landet man bor. Här ska det på fastande ligga under 5,5, mitt var 5,1 så lite högre än vad jag velat ha men å andra sidan tryckte jag i mig rågsmörgås, te och turkisk yoghurt med nötter och torkad frukt kvällen innan precis före jag fick "matförbud". Efter 2h låg mitt värde på 9,1 och gränsvärdet ligger på 6! WTF!!! Alltså blev jag direkt och akut kallad till diabetessköterskan dagen efter och väl där påpekade jag att jag sällan får i mig SÅ mycket socker ens på en vecka, men nej då, mina värden var SÅ hemska att dom måste hålla koll på mig under lupp. Helst skulle jag skriva vad jag äter varje dag men där satte jag stopp! Det räcker gott och väl med att jag ska sticka mig i fingret och testa mig minst 7ggr/dag, dessutom blev jag så uppgiven på sköterskan när hon inte alls ville lyssna på mig att jag talade om att jag jobbat som närvårdare/usk nästan hela mitt liv att jag har ganska bra hum om det hela, så tack och lov blev det ett ganska kort besök.

Och tänk att jag faktiskt inte alls är särskilt förvånad över att efter att pickat mig i 2 dagar UTAN att ändra min kost så ligger jag för det mesta åt det lägre hållet! 

Inte alls vad jag hade...

i åtanke! Fortsatt sjukskriven till 11 augusti är läkarens senaste dom =(
Döm om min förvåning när han ringde i torsdags em, men vid det laget var jag så förbannat slut i rutan att det inte blev till något vettigt från min sida ändå. Kom mig inte ens för att fråga vad det är han har gjort riktigt, kom inte på tanken att be honom förklara för mig. Nu vet jag ju redan på ett ungefär, men ändå...
Nåja han gjorde i alla fall bedömningen att jag inte ska jobba i nuläget, eller rent ut sagt så sa han ungefär så här: "Du har ett sånt jävla dåligt arbetsavtal att ettdera är du sjuk eller så är du inte och jag tycker inte att du i nuläget ska riskera den rörlighet och styrka du redan har"
Så det var bara att bita ihop och åka till jobbet idag och säga som det är, dessutom passade jag på att berätta att vi väntar på att lilla Myran ska komma, skönt att ha det ur världen då det inte går att dölja längre! =)

För övrigt så var vi på kontroll idag och fick höra hjärtat för första gången! Sicken lättnad efter att knappt ha haft ont alls dom senaste dagarna! Jag har blivit så van att ha ont att jag blir orolig när jag inte har det! Men det gick över idag, har promenerat kanske 1 timme allt som allt idag och helvete rent ut sagt vad ont jag har! Ska bli intressant att se hur jag ska klara semestern på High Chaparall och Ullared... =S

Nu ska jag göra i ordning kvällsmål/middag åt mig och sambon som för tillfället är ute och rastar gräsklipparen. <3

Inte mycket sömn...

Nej sömnen blir det inte så mycket av, sen förra veckan har jag nog inte sovit mer än max 5h/natt och natten till idag var värst av dom alla. Lyckades somna vid halv ett bara för att vakna strax före tre, upp på toa, till kylen och dricka lite juice och tillbaks i den outhärdligt varma sängen, upp igen och öppna fönstret lite mer och tillbaks igen under täcket bara för att få världens panikångestattack. Lyckades få slut på den ganska fort dock tack och lov, men sen kom tankarna igen. På vad jag gjort för fel, hur har jag kunnat sätta mig i den här sitsen? Borde jag inte ha gått tillbaks på jobb redan, jag menar läkaren hade ju hört av sig om det inte vore ok, och visst borde det ju gå att ordna med jobbet på något vis att jag bara jobbar 6 timmar om dagen och slipper kassan utan hans intyg?!
Jag är ta mig fan HELT hopplös!!! Läkaren har tydligt begått tjänstefel och ändå tar JAG på mig skulden?!?
Nej gaska upp mig nu bara, morgonen har gått åt till att ringa runt och ta reda på hur jag ska gå till väga nu, medan jag fortfarande har ett jobb att komma tillbaks till! Så nu väntar jag på att få träffa en allmänläkare hos företagshälsovården, inte för att hon egentligen kan GÖRA något men för att få prata med någon som har lite mer kött på benen och hoppas på att hon kan dra i några trådar eller om hon kan få någon annan ortoped att ta sig an mig för vid det här laget betalar jag mer än gärna bara för att få en undersökning. I övrigt väntar jag på att den vikarierande chefsläkaren ska ringa upp mig, jag ringde växeln på sjukhuset och bad att få prata med chefsläkaren och fick till svar att hon var på sem. förklarade då min situation för henne i växeln och sa att det börjar bli VÄLDIGT akut och hon ringde då upp vik. CL som tyvärr var på språng på ronden men han skulle återkomma till mig, TACK för det! =)
Döm om min förvåning när hon ringer tillbaks bara 10 min senare bara för att meddela att han förväntas ringa mig runt lunchtid! Man kan bara man vill!!!

Hur fan ska man orka?

Känner mig som... Som... Ja ni, känner mig fylld med ett ton dynamit som precis har briserat!
Nu jävlar räcker det!!! Inte heller idag hade det förbannade jävla mähät hade inte tid att ringa mig idag heller! Jag vet banne mig inte ens om jag har ett jobb att komma tillbaks till snart. Jag gråter och är arg och det har jag inget för, det går bara en massa onödig energi till det.
Försökte för övrigt ringa PO idag men hon har semester förstås *SUCK*
Försökte då få kontakt med infon på landskapsregeringen för att få veta vem jag ska vända mig till men fick inget svar. Så imorgon har jag en dag i telefonens tecken att se fram emot, ska försöka få tag i en ortoped i Sverige eller Finland och få prata med någon på LR och se hur jag ska gå till väga....

Men hur jävla länge...

ska jag behöva vänta på "bedömningen" från orton/kirurgen???
Han skulle ha ringt, ja RINGT, mig för en bedömning förra tisdagen eller onsdagen men så blev det inte. När jag ringde upp på torsdagen fly förbannad och undrade varför så blev sköterskan tvungen att kolla i journalen och där stod det att telnr. skulle kontrolleras eftersom det var fel. Men tji vad dom bedrog sig! Efter mycket om och men så lovade hon att ta upp det med en vikarierande orto och återkomma till mig. Sagt och gjort så ringde hon tillbaks ett par timmar senare, på samma nr som orton inte kunde nå mig på, jaha men oj vad bra att mitt nr fungerar fick jag ur mig lite lagom dråpligt... "Ja han kanske kom åt fel knappar"
Nå den vik. orton ville inte lägga sig i mitt fall och sköterskan sa att hon skulle boka en ny tel.tid åt mig på tisdag kommande vecka, dvs. idag. Och så hade hon mage att be mig säga till fysion att göra en bedömning och skriva in den i journalen så att han hade lite "kött på benen" när han ringde mig.

Hur många tror att han har ringt idag??? Nej precis, vid 15.30 tiden ringde sköterskan och sa att han inte skulle hinna ringa mig idag men kanske imorgon... Ja du, sa jag, på jobbet vill dom veta huruvida jag kommer tillbaks än och JAG vill veta vad han har att säga medan jag fortfarande har ett jobb att återgå till!
Förbannad, ledsen, rådvill och uppgiven är jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till snart. Imorgon är det jag som ringer PO (patientombudsmannen) för nu är jag envist trött på det här, jag har inte träffat orton/kirurgen sen han opererade mig och får heller inget återbesök utan en bedömning ska göras per telefon och inte ens det kommer till skott! *morr*

Jag är inte riktigt som andra...

Solen skiner det är varmt och skönt ute, eller ja det fläktar lite lagom så man inte svettas ihjäl, och vad gör jag?! Ligger inne med täppt näsa, huvudvärk och ett sömnbehov som inte är av denna världen! Gubben är iväg och kör rally den här helgen också, och jag som hade tänkt hinna och orka med en hel del innan han kommer hem, som det ser ut nu så lär jag inte kunna åka över och möta upp honom med båten som jag tänkt om jag ens ska få diskmaskinen urplockad. Varje gång jag reser mig så hugger det i magen, att vara stående i mer än 15 min innebär ett enormt tryck neråt, MEN jag har ju mått bra i flera dagar innan nu så jag ska inte klaga. =D