ALLA bilder i bloggen är PRIVATA och får INTE kopieras och/eller användas utan min tillåtelse!!!

onsdag 18 december 2013

Hur svårt kan det vara?!

Eftersom jag trodde att jag skulle bli inlagd på BB i måndags så kom jag överens med lillans pappa att lillan skulle få vara hos honom trots att det var vår vecka den här veckan, alltså ringde jag taxin på söndag och meddelade detta, jag sa att hon skulle åka med buss från pappa inkommande vecka och således inte behöva åka taxi från oss och OM det skulle bli någon ändring så skulle jag höra av mig igen, det går så bra så och tack och hej.
På måndagen blev jag inte inlagd och ville givetvis ha hem lillan eftersom vi annars inte skulle få träffa henne förrän till nyår, ringde då till taxibolaget på måndag kväll igen och bad så mycket om ursäkt för att jag krånglade men att hon visst skulle behöva åka med taxi till och från skolan den här veckan och återigen att OM det blir några nya ändringar så hör vi av oss igen, japp det ordnar vi tack och hej.
Fasiken vad det flyter bra tycker jag, trevliga människor att prata med om än en aning stressade i telefonen men hey, det är Ålands största taxibolag.

Men i morse kom bakslaget! Kl. 08.50 står lillan fortfarande utanför på uppfarten och väntar på att en taxi ska stanna. Sucka mitt hjärta men brist icke! Det är inte första gången dom kör förbi henne, missförstånd tydligen och det är ju sånt som händer. Men att man som taxichaffis inte fattar att stanna till själv då, att "Hey vänta lite, den här tjejen brukar ju åka med och står vid vägen med reflexväst på sig kan det vara så att hon egentligen ska med?! Kanske jag ska stanna och fråga henne?!" Nej så långt orkar dom fan inte tänka heller!
"Nej hon ska ju inte åka taxi, hon skulle ju åka buss från pappa den här veckan, jag hade bara en lapp att hon skulle åka på tisdagen med taxi ju" var det svar jag fick och så fort jag försökte förklara hur det låg till så avbröt hon mig med sina (bort)förklaringar så det slutade med att jag fick höja rösten liiiite och säga "men om du lyssnar på vad jag säger nu då!" Och det var faktiskt knappt märkbart jag höjde rösten, bara för att hon skulle höra mig! Så nu då får hon åka till och från skolan som hon ska, tack för det...

BF och hängbukssvin

All jäkt att skynda ut lilleman har avtagit, mest från sjukhusets sida då förstås, efter måndagens besök på BB så lugnades även jag en aning. ÄNTLIGEN gick budskapet fram till läkaren, att jag helt emkelt inte gillar att först bli stressad och uppjagad och sen lyssnar ingen på mig! Med lite hjälp av BM tror jag att polletten trillade ner, man kan liksom inte göra upp en plan för någons graviditet/förlossning utan att meddela föräldrarna! Och mitt i allt så är nu junior inte SÅ stor, tack och lov, BM uppskattade vikten till ca. 4 kg kanske något under och läkaren trodde ungefär samma eftersom han har gott om plats att röra sig på än. För mig kan han fast få väga strax över 4 kg utan att det stör mig, så länge det inte är en 5 kg klump som ska ut!
Ut kommer han förr eller senare på ett eller annat sätt förstås, och om vi har förstått det rätt så ska vi läggas in på måndag, om han inte kommer före det, för att se om det är någon idé att sätta igång mig igen annars lät det som att det lutar åt snitt. Jag skulle ju hemskt gärna slippa snitt men å andra sidan vill jag ju att junior ska må bra, så beräknat BF har kommit och gått nu väntar vi snällt på att han ska tala om att han är färdig och redo att komma ut för kikas på <3
Det jobbiga med att vänta är inte själva väntan eller längtan efter att få träffa den lilla tvättbjörnen där i magen utan allt tjat från omgivningen och svullnaden. Man skulle kunna tro att ingen av kvinnorna som kommenterar min längd på grav. eller storlek på mage någonsin vart gravida själva... Han kommer när han är färdig det är liksom inte mer det, vore det bara upp till mig att "klämma ut honom" så vore han redan ute, jag lovar! Och magen är så stor som den är för att jag är gravid! Inte med 3 eller 14 ungar utan 1! barn, och så extremt stor är han inte heller, jag har bara samlat på mig MYCKET vätska dom senaste veckorna. Herregud tänk hur du själv skulle se ut om du la på dig mer än 5 kg vätska på en vecka! Mina ben och armar är inte vad dom brukar vara, nog för att jag är tjock från början men det är här ju för fan skrattretande, jag vaknar på nätterna av att händerna värker så jag nästan gråter för att jag är så svullen att det trycker på på karpaltunneln så jag domnar bort i hela händerna samtidigt som det värker. Men det är bara att bita ihop och ta en dag i taget, det går inte fortare bara för att jag blir otålig. =)



38+0

39+0 på sjukhuset för en andra induktion, tyckte att magen sjunkit JÄTTEmycket, dock inget alls jämfört med nedan!

40+0 och längtan är stor, både efter bebis och att slippa se ut som ett hängbukssvin :P

tisdag 26 november 2013

Finaste

Idag fyller världens finaste dotter år! Herregud vad tiden springer iväg, tycker inte att det är så länge sen jag fick hem mitt lilla knytte <3


onsdag 6 november 2013

Vardagslunk

Jaha, vad ska jag skriva då?! Mycket vardagslunk just nu, jag har svårt att röra mig utan att fogarna ställer till det eller att jag får sammandragningar som gör att magen står rätt ut och känns som ett betongblock. Idag för första gången på ett par veckor har jag trotsat fogarna och satt mig i soffan, jag vill ha omväxling från sängen ju! Annars mer eller mindre bor jag i sängen, jag och 9 kuddar, ja sambons 2 kuddar brukar få vara med på ett hörn också =P
Allt detta bara för att jag ska orka vara uppe tillräckligt länge för att laga middag och umgås med min ljuvliga lilla familj på em/kvällen.

Att ha lillan här 2 veckor i stöten funkar bara fint, tyvärr så känner jag ofta att mitt humör tryter dom sista dagarna och hennes lite grann också, men så kan det vara med en preteen i huset antar jag, knappast något unikt för vår familj. För övrigt hinner hon knappt hem till pappa på söndagen förrän huset känns tomt och tråkigt. För övrigt tycker och tror jag att hon inte är lika bortklemad som sina jämnåriga kamrater. Med kärlek jo, och en aning för mycket hönsmamma är jag allt men hon hjälper till mer här hemma och är inte lika... Hmmm... "Ouppfostrad", dvs. kaxig och respektlös, tror jag att jag menar i alla fall och inte verkar hon heller växa upp på tok för fort heller. Många av hennes kamrater får gå ensamma på stan när det är nån tillställning och klär sig som tonåringar och har gjort i ett par år redan, men där är jag benhård! Vill hon vara på stan med nån kompis på nån tillställning så får dom vackert stå ut med att åtminstone jag också är med, och samma sak gäller kläderna, hon hinner nog klä sig utmanande tids nog ändå och få nog av krigsmålning ^_^

Med Myran tycks allt bara vara fint, huvudet och lårbenet ligger liiite över den normala kurvan men i övrigt precis på kurvan, alltså är han inte så stor som dom trott att han skulle bli. Men att huvudet och benet ligger över är väl mer eller mindre bara att vänta, pappa är ju inte direkt kort han heller och jag kan vara grymt tjockskallig ;) Full fart är det också, herregud vilken skillnad från när jag väntade lillan! Hon kunde sparka till nån gång ibland men han här är verkligen en liten akrobat, och tur är väl det för än så länge ligger han åt fel håll och på tok för högt upp. Han skulle bra kunna vända ner huvudet nu och sjunka lite längre ner så mamman slipper ha sova med båda armarna ovanför huvudet ;)
Men nåja, snart nog är han här och förgyller våra nätter med övandet av sina lungor. BB-väskan är packad, sängen är bäddad, förlossningsplanen är skriven, önskemusiken snart bränd på skivor (Michael Bublé till sambons stora förtret =P Fast det slinker nog ner lite Guns ´n roses och div annan lugn musik också skulle jag tro) och tids nog ska förbrukningsvaror köpas hem så som blöjor, salvor, ersättning och flaskor, baserna till babyskyddet ska väl också snart installeras i bilarna sen är vi "good to go" =)

Nähä, nu är det snart en timme sen jag kaxigt talade om för sambon att jag skulle försöka mig på dammsugning idag så det är väl bara att spotta i nävarna och sätta igång :P

måndag 30 september 2013

Ytterligare gnäll och en ny bild

Jävla diabetes, eller virus eller vad det nu är som spökar... Sockret pendlar hej vilt, jag har huvudvärk och näsan känns som om den vore stoppad med en fotboll. Nåja det går över men jag hoppas få ordning på sockret till nästa rdg besök så slipper jag ha kontakt med diabetes enheten.

Idag går jag/vi in i vecka 30, dvs 29+0 =D

v. 30
Barnet
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.
Vikt: 1 600 gram.

Mamma
Nu har tre fjärdedelar gått av din graviditet, bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet kommit ut. Passa på att göra sånt som du gissar att du inte hinner sedan. Gå på bio, fika med en kompis, gå till tandläkaren eller frisören. Barnets tyngd kan göra det svårt att hålla balansen. Försök tänka på hållningen så att du inte får belastningsskador. Passa på att börja lagra kolhydrater inför förlossningen. Ät rätt, det påverkar mer än du tror och du kan må mycket bättre.


fredag 27 september 2013

Dravel

Som bekant så är jag ju sjukskriven för axeln igen ingen vet eller har ens en aning om vad det skulle kunna vara som gör att det domnar och värker i den så nu väntar jag på en kallelse för magnetröntgen. Undrar hur lång tid det tar...
Tid tar det också att få någon slags ersättning från FPA eller AMS, idag fick jag veta att det det tar minst ett par veckor att få ersättning från AMS och från FPA kan jag räkna med att det tar 2-4 månader innan det kommer något beslut. SUCK!
Tack vare M klarar vi oss det är inte frågan om det, men det är oerhört jobbigt att inte veta när eller ens om jag får nån slags "lön". Moderskapspenning får jag förstås men det blir väl antagligen inte förrän tidigast i slutet på oktober/början på november. Jag är trött på att vara beroende av andra! På sätt och vis kommer jag alltid att vara beroende av M men att vara det ekonomiskt suger verkligen!
Att inte veta är nog värst, hade jag fått ett beslut hade det känts bättre, att kunna planera skulle vara skönt! 200€/mån bara det skulle vara en lättnad bara vet att det kommer och när...

Nåja efter idag är det i rullning i alla fall =)
Lillan följde med mig till stan idag, ganska skönt att få lite egen tid med en henne utanför hemmet. Eftersom vi var aaaaningen tidiga till stan så tog vi oss lyxen och gick på café, det händer inte så ofta och hon njuter verkligen av att få sitta där med en kaka och en kopp te med mig och pladdra på om skolan och annat. Lilla hjärtat <3

onsdag 18 september 2013

Redan?!

Har detta med nattvak börjat redan?! Dom senaste nätterna har jag vaknat runt 3.30 bara för att inte kunna somna om igen. Inatt orkade jag bara ligga kvar 1 timme innan jag gav upp, det går inte att ligga bekvämt och vila ens en gång med utbrytarkungen där inne i magen så för att inte störa sambon ytterligare en natt så var det bara att pallra sig ur sängen. Jag hoppas att det är nåt tillfälligt bara, igår varken vilade eller sov jag p dagen så jag borde rimligtvis vara trött nog för att kunna sova mer än 4 timmar, men som sagt är det svårt med Houdini i magen. =P

Igår var vi på återbesök till BM, allt ser bara bra ut, Myran växer och frodas och jag hade tappat lite i vikt.
Det som gör mig trött och irriterad är detta eviga tjat om min diabetes, fine jag HAR diabetes jag kan ta det, men jag har svårt att försöka ha nån slags kontakt med diabetessköterskan eftersom hon för det första gett mig fel gränsvärden minst 2ggr, för det andra inte lyssnar på vad jag säger, för det tredje har hon bestämt sig för att jag inte förstår vad hon säger. Alltså sa jag ifrån, för första gången som jag kan minnas någonsin har jag sagt ifrån på en gång när det inte känns bra, med resultat att jag HELA tiden får försvara mig, först för den vikarierande DS sen fick jag förklara i 10 min för den aktuella DS och senast igår för BM. NEJ, det räcker nu, jag har jobbat inom i vården i över 10 år, ok i och för sig mest med sårvård men även med diabetes så något borde jag väl ha lärt mig?! Och jag är ju inte dummare än att jag kan be om hjälp om det faktiskt behövs...

Nu satt klockradion igång i sovrummet, dags att mysa en stund med min älskade innan han måste upp.... =D

söndag 15 september 2013

En lugn och skön helg...

har vi haft, eller ja jag i alla fall. Vaknade på lördagen med världens sammandragningar som inte ville ge med sig så jag bestämde mig för att inte göra något alls, bara överlåta allt på alla andra. =D
Ja det var ju i och för sig inte särskilt svårt med tanke på att vi åkte till stan för att handla och på hemvägen skulle vi via svärföräldrarna för M och hans pappa skulle göra färdigt porten till snedskjulet.
Jo men tjena, när klockan var runt 17.30 så bestämde vi oss för att åka allihop till ÅSS och äta istället för att vi skulle åka hem och äta och dom värma rester. MUMS, jägarsmörgås för de övriga i sällskapet och räksmörgås till mig, kunde inte blivit en bättre avslutning på kvällen. :D

Idag skulle vi inte bli så hemskt länge hos Ms föräldrar, nej nej... Jag har tillbringat hela dagen med A, inte för att jag har något emot det, jag känner mig snarare i vägen när jag inte gör något. Men trevligt är det, vi pratar om allt och ingenting, A pysslar på hela tiden med något och jag hjälper till med det jag kan och får. =)
Nå hem kom vi runt 18 och vid 19 var middagen inmundigad efter det flyttade vi om sofforna som vi pratat om att vi skulle göra men sen dess har vi suttit med varsin dator i varsin soffa. Fram till nu, tror jag ska "tvinga" honom i säng så vi kan krypa ihop och ha lite filmmys innan det är dags för dygnsvila ^_^


"Myrans" nyaste tillskott i byrån. Som den lilla tvättbjörn han är så passar dom här ypperligt <3

onsdag 11 september 2013

Det vi inte talar högt om...

Är det inte underligt hur vi människor är funtade egentligen? Jag klickade just på en en länk till en blogg som någon/några av mina FB-vänner kommenterat, den HÄR närmare bestämt. Det är (tror jag), av det lilla jag läst än så länge, ett sätt att bearbeta en hemsk upplevelse, en fruktansvärd period i hennes liv. Det som förvånar/irriterar/gör mig mållös är att en eller fler av dessa FB-vänner är de(n) samma som valde att vända mig ryggen när jag mådde som värst, när jag gick igenom den hemska perioden med xet. Den period när jag hade bestämt mig för att gå men inte kunde av olika anledningar, man kan givetvis ifrågasätta mina motiv och mina anledningar men jag anser fortfarande att jag gjorde klokt i att vänta.

Men hur kan det komma sig att man så länge man befinner sig på avstånd kan ha så starka åsikter och "tycka synd om" och "engagera" sig men så fort det kommer nära, tätt inpå så väljer man att blunda?! Inte nog med att man väljer att blunda utan man lägger allt vad sunt förnuft heter åt sidan och tar den misshandlandes parti, väljer att svälja allt han säger med hull och hår utan att en enda gång fråga sig "är det faktiskt rimligt det han säger?"

Visst har alla mynt 2 sidor och med all säkerhet är min historia om det hela vinklad ur mitt perspektiv men jag har i alla fall vett nog att INSE att jag är lika mycket bov i dramat som han var medan han å sin sida gärna leker martyr och talar vitt och brett om hur mycket fel han har gjort. MEN fråga hans "närmsta vänner" så kommer dom aldrig ha hört ett enda ord av det han för "allmänheten" stått och spytt ur sig, tvärtom så kommer dom ha fått höra en helt annan historia. En historia om hur egoistisk jag var, att jag aldrig lyfte ett finger, att allt jag gjort var att kosta honom pengar, att jag är en nymfoman som knullar runt med allt och alla, att jag är en ragata som bara bestämmer över allt och alla och så vidare... Hur kan JAG veta det här, ja allt är säkert inte sant som han påstås ha sagt, men ryktet går. Och nej man ska inte tro på ryktet, MEN efter att ha hört historier från honom om ALLA som korsat hans väg så vet jag allt för väl hur hans psyke funkar för att tro att det inte skulle finnas ett uns sanning i det jag hört.

Dessutom tror jag att många skulle bli förvånade om jag talade om allt jag hört honom berätta för mig, han har åsikter om alla och deras handlingar (och det har väl dom flesta) men i hans värld är det bara han som inte har gjort något fel, bara han som ÄR rätt. Jag skulle kunna fylla ett flertal A4-ark med hans historier och jag har vart frestad ett par ggr, bara för att se hur hans "nära vänner" skulle reagera på hans egentliga åsikter om dom, men jag har svårt att tro att hans olycka skulle få mig att må bättre.

Nå, åter till rubriken nu då, finns det någon som kan förklara för mig hur man tänker när man vänder en misshandlad ryggen för sin egen rädslas skull. En av dom som gjorde det var en kvinna som själv levt i ett likadant förhållande, hon var till en början stöttande och rådde mig att ge mig av så fort som möjligt, hon skulle till och med hjälpa mig om det behövdes men när det kom till kritan så hette det att "det var för obehagligt att veta att jag skulle lämna honom när inte han själv visste det". Alltså valde kvinnan att vända ryggen till, ja mot mig i alla fall, för xets rygg la hon armen om!? Men det pratar vi inte högt om...



onsdag 28 augusti 2013

Kursänka...

Japp, M har åkt iväg på kurs och blir borta till på fredag, känns som en evighet dit redan nu. För att göra den här dagen ännu bättre så blev jag idag sjukskriven tills jag får gå på moderskapsledigt. Vilket innebär att jag blir tvungen att söka om moderskapspenning så snart som möjligt, dvs. fr.o.m 16/10 istället för 16/11 med andra ord går jag miste om en månad i slutet så att säga, så istället för att få vara hemma till mitten av september får jag nu vara hemma till mitten av augusti. Där tar sen M vid och är hemma en månad eller så, medan jag har semester och sen jobbar. Härriguuuud vad konstigt det känns att planera SÅ långt fram, men nöden har ingen lag heter det ju ^_^

I brist på bättre och roligare så har jag hittat en lista...


Dagens...

*Middag?
Kyckling, ris och currysås

*Höjdpunkt
Att ha en läkare som faktiskt lyssnar på vad man säger!

*Jobbigaste
HA! Svårt att jämföra just idag men jag tror att det blir när jag blev förbannad på idioten som parkerat in min bil så pass att jag inte kunde ta mig in i den och inte ens hade en ursäkt att bjuda på! "Det är sånt som händer, jag kunde ju inte veta hur tjock du är" sa han lugnt när jag påpekade att han stod i "min" parkeringsruta, han fick sig en jävla avhyvling!!!

*Lunch
Slarvade med den idag och det fick bli frukter

*Träning
*ASG*

*Kläder
 Jeans och ett rosa mammalinne

*Lärdom
Att parkera med vänstra sidan av bilen helt fri!

*Läsning
Blir att läsa ut boken "Glöm att ni har en dotter" ikväll

*TV
Den står på mest hela tiden...

*Ångest
Alla jävla blanketter som ska fyllas i... 

tisdag 27 augusti 2013

Tunnare tjockis...

Det är underligt egentligen att jag inte går upp i vikt just alls. Sammanlagt har jag gått upp nästan 1kg sen vi fick veta att jag är gravid, jag klagar absolut inte! missförstå mig rätt. Men vid det här laget borde jag ha gått upp mellan 3 och 5 kg och i slutet borde jag ha ökat mellan 9 och 14 kg. Jag hoppas att jag slipper gå upp så mycket den här gången också. Skillnaden på den här graviditeten och när jag väntade lillan är att jag tar det med en nypa salt den här gången.
När jag väntade lillan blev det akut tid till gyn bums på en gång när BM tyckte att jag hade ökat för lite i vikt, det var nära att jag inte skulle få köra dit själv ens en gång. Men henne var det minsann inget fel på, en riktigt liten bokbebis blev det som kom ut, 3500g "tjock" och 50cm lång. =)
Trots att jag knappt ökar i vikt så tror dom att Myran ska vara enorm, har redan vart på tillväxtultraljud men ska på ett nytt på fredag igen. Det är tack vare min övervikt och grav.dia. som läkarna har bestämt sig för det, trots att Myran än så länge håller sig så fint på alla kurvor så, precis som storasyster. Men jag får se det som fler tillfällen att tjuvkika på vår älskade lilla tvättbjörn. =P


v.24+0 Magen har inte blivit så mycket större, bara allt annat som blivit lite mindre =)


v. 25

Barnet
Nu börjar sista tredjedelen. Det händer inte så mycket utvecklingsmässigt utan barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma. Barnet kan känna igen din röst. Redan från vecka 23 har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt: 800 gram.

torsdag 15 augusti 2013

Jobba

Tänk att jag äntligen har fått börja jobba igen! Fy fan vad skönt det är och jag trivs verkligen med att få fylla dagarna med annat än sömn och tv-tittande. Men trots att jag borde ha förbrukat allt mitt gnällande för en livstid framöver så finns det lite mer kvar. Foglossningen skulle kunna sprätta åt helvete nämligen!!! Betonggolv, nästintill utslitna arbetsskor och foglossning är ingen bra kombo, fast jag inbillar mig att det är övergående, att jag bara behöver vänja mig. Dessutom hoppas och tror jag att mina pass i kassan snart blir fler så jag "slipper" det eviga springandet på golvet. Axeln verkar hålla hur bra som helst, visst känner jag att det drar i axel och nacke när jag blir trött och det blir "för mycket" men det är i alla fall över förväntan.=D

Idag är en av veckans lediga dagar och jag har redan tröttnat på att "bara" vara hemma och inte göra något alls, fuck it jag får väl börja med det riktiga babynestet istället då. Funderar på att lägga upp en tutorial på hur jag gör det men jag har inte bestämt mig än eftersom jag syr det efter eget huvud, men det vore kul...
Nästa lediga dag den här veckan blir det minsann ingen sovmorgon (eller jo jag slipper ju stiga upp 5.40) ska iväg till Sverige och köpa/hämta "nya" barnvagnen och babyskyddet! JIPPIE!!! Det enda jag inte riktigt är nöjd med är att liggdelen är svart men annars har det allt det vi (jag) vill ha. Vi kikade på vagnar häromdagen och fick med en broschyr hem och kom snabbt fram till att svart var tråkigt och beige var uteslutet, lika tråkigt som svart är grått och då fanns det bara turkos/blå kvar, färgen heter Deep Ocean och eftersom vi tror att det är en pojke så passar det ypperligt. Chassit har knäledshandtag (jag har alltid velat ha teleskophandtag men får böja mig för min betydligt längre sambo)är svart och det är luftdäck på! Det är ganska ovanligt att folk väljer luftdäck nu för tiden, dom flesta väljer punkteringsfria däck i gummi, nackdelen med dom när man bor på landet är att grus, sand och annat skräp gärna fastnar i dom och dras med in, och SÅ roligt är det inte att städa. Sen är det en duo-vagn, har aldrig gillar kombi-vagnar så skild ligg- och sittdel var ett måste för mig, och som grädde på moset så ingår även ett babyskydd med bas till bilen och adapter till vagnen i priset. Hoppas att sambon och junior blir lika glada som mamman när allt är färdigt. =P

Suddig bild men det kommer att komma en ny så fort vagnen är hemma!

torsdag 8 augusti 2013

Semester, babynest och annat viktigt...

Det är visst ett bra tag sen jag skrev igen, om inte annat ser jag det på lilla Myran här till höger. ^_^
Jag har vart upptagen med att ha ett liv, eller rättare sagt att ha "semester" när M hade semester, vi har hunnit med High Chaparall och Ullared, rallysprint och en massa badande. Snart är lillans 4 veckor med oss till ända, suck vad tiden rinner iväg, tycker inte alls att det är så länge sen hon kom hit efter ha vart 4 veckor med pappa! Men å andra sidan ska det bli skönt att få lite rutiner igen, jag håller alla tummar och tår för att jag ska få börja jobba på måndag igen! Över ett år har jag vart hemma nu!!! Fy 17 vad tiden rinner iväg, på nåt vis har det ju gått bra ändå fast jag känner av att hela jag är förslappad både i kropp och själ. Positiva tankar bara ;D

En utav dom "viktigare" sakerna vi skulle kika på när vi var till GeKås var ett Babynest/sleepyhead till Myran, i och för sig hade jag aldrig något till lillan men efter att ha läst så mycket gott om det så tyckte vi att det kunde vara värt att prova. Dessutom verkar det ge en lite mer ombonad känsla för babyn i spjälsängen. Men även om det nu är billigt där nere så hade vi ändå ingen lust att lägga nästan 1000 kr på ett sådant! Herregud det kostar nästan lika mycket som själva spjälsängen! Alltså tar jag saken i egna händer och syr ett, efter att ha kikat runt efter mönster och funderat så kom jag fram till att jag lika gärna kunde prova att sy efter eget huvud. Jag har hittills bara sytt en provmodell av två gamla panelgardiner i bomull men det känns ändå helt ok. Nu har jag däremot hunnit med att köpa tyg så idag när en massa ärenden ändå ska utföras i stan så ska jag passa på att köpa snedslå, mer snöre, tråd och knappnålar då mina är spårlöst borta...
Nå här kommer i alla fall en bild på provmodellen:

"Barnbarnet" Emma får agera modell :P
Som synes är det i kortaste laget, visst går det att öppna upp "korvarna" men dom skulle behöva vara lite längre än botten. Innan det riktiga nestet är färdigt måste vi hinna med en sväng till IKEA eftersom jag har slaktat 3st kuddar därifrån för att fylla korvarna med vadd, jag kollade inte ens i sybehörsbutiken efter vadd eftersom kuddarna från IKEA kostade 10 kr/st och vadd från butiken brukar kosta betydligt mycket mer, skulle även behöva ta en sväng via Jysk och köpa en tunn liten skumgummimadrass till bottenplattan.
Sen funderar jag på att kika efter billigt tyg och sy ihop ett par till babynest och sälja vidare för att dryga ut kassan, åtminstone så att madrassbiten går åt. :P

lördag 13 juli 2013

Bilder...

FUCK vad nöjd jag är!!! Kan inte riktigt komma på nåt riktigt bra ord för hur nöjd jag är med fotosessionen i torsdags... Jag var en aning skeptisk måste jag säga efter att bara ha haft ett kort samtal med fotografen i onsdags per telefon, men satan i gatan vad bra det blev och roligt som synden var det. Här kommer några bilder på oss =)





söndag 7 juli 2013

v. 17 och fotografering

I fredags gick jag in i v. 16+0 alltså v. 17 =) Det känns som det börjar hända nåt nu, några veckor till så är vi halvvägs. Jag dras som sagt med graviditetsdiabetes och tar insulin varje kväll trots att jag låg under gränsvärdena (varför ens ha gränsvärden då kan man ju undra?) och så har jag foglossningar och tar fortfarande blodförtunnande sprutor. Men i övrigt kan jag inte klaga, jag mår som jag förtjänar kan man väl säga, blir uppassad på som en liten prinsessa när det är som värst så inte ens då kan jag ju egentligen klaga =P

Nästa vecka ska vi gå på en fotografering, goaste Erica taggade mig på FB där en fotograf sökte ett par som är nyförlovade eller ska förlova sig och jag hörde av mig eftersom det bara finns typ 1 kort på mig och M tillsammans, så varför inte!? =D Riktigt längtar redan trots att jag avskyr att vara med på kort...


16+0 det har hänt en del och snart är jag helt utan midja


v.17
Barnet
Vikten har fördubblats de senaste två veckorna. Barnet har koncentrerat sig på att organen ska växa och utvecklas och har hittills varit ganska smal. Nu börjar den samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när barnet kommer ut, men också för att skydda de inre organen.
Vikt 170 gram.

Mamma
Se till att fortsätta äta rätt. Du kan börja svettas mer än normalt. Detta beror på den ökade blodmängden i din kropp. Många gravida blir även täppta i näsan. Du bör undvika nässpray, men koksaltlösning går bra. Det finns som spray och pipetter. Du kan även få mer besvär med flytningar samt få smärtor i ljumskarna. Nu är det dags för ultraljudsundersökning. En del ultraljudsundersökningar görs även tidigare.


Pappa/partner
Dags för ultraljud. Nu kan du få se ditt barn för första gången. För många blir det en aha-upplevelse och först nu förstår man vad som faktiskt försiggår i den växande magen. För pappan känns det otroligt att där finns ett litet liv som ni skapat tillsammans. Vid en del mottagningar får man en bild eller video att ta med sig hem. Prata med barnet genom magen och försök skapa dig en bild av hur barnet kommer att se ut. Ett bra sätt att börja forma ditt faderskap är att läsa på, prata med din egen pappa eller andra vänner som har barn.













 

fredag 28 juni 2013

Jävligt söt?!

Alltså p.g.a mitt höga BMI har jag fått göra en tidig socker/glucosbelastning. För er som inte vet så gör man det för att upptäcka diabetes, i mitt fall s.k graviditetsdiabetes. Man går till labben på fastande mage och dom tar ett venöst blodprov (VBP) efter det får man dricka en sockerlösning på ca. 1 min (som gärna vkulle vilja ha kommit upp igen *urk*) efter det får man INTE röra sig mer än absolut nödvändigt. D.v.s man får sätta sig på en obekväm jävla stol i korridoren 3 steg bort. Hur ofta sitter man så jävla stilla då?! Nå efter en timme tar dom ett nytt VBP så får man sätta sig på den däringa stolen en timme till och så tar dom det sista VBP så får man åka hem sen. Fine, jag är fet och det är mitt eget fel men på den här ön är dom fan extrema... I Sverige ligger gränsvärdena för fastande BP på 7 (? om jag inte minns fel) och efter 2h på mellan 10-12 beroende på var i landet man bor. Här ska det på fastande ligga under 5,5, mitt var 5,1 så lite högre än vad jag velat ha men å andra sidan tryckte jag i mig rågsmörgås, te och turkisk yoghurt med nötter och torkad frukt kvällen innan precis före jag fick "matförbud". Efter 2h låg mitt värde på 9,1 och gränsvärdet ligger på 6! WTF!!! Alltså blev jag direkt och akut kallad till diabetessköterskan dagen efter och väl där påpekade jag att jag sällan får i mig SÅ mycket socker ens på en vecka, men nej då, mina värden var SÅ hemska att dom måste hålla koll på mig under lupp. Helst skulle jag skriva vad jag äter varje dag men där satte jag stopp! Det räcker gott och väl med att jag ska sticka mig i fingret och testa mig minst 7ggr/dag, dessutom blev jag så uppgiven på sköterskan när hon inte alls ville lyssna på mig att jag talade om att jag jobbat som närvårdare/usk nästan hela mitt liv att jag har ganska bra hum om det hela, så tack och lov blev det ett ganska kort besök.

Och tänk att jag faktiskt inte alls är särskilt förvånad över att efter att pickat mig i 2 dagar UTAN att ändra min kost så ligger jag för det mesta åt det lägre hållet! 


tisdag 25 juni 2013

Inte alls vad jag hade...

i åtanke! Fortsatt sjukskriven till 11 augusti är läkarens senaste dom =(
Döm om min förvåning när han ringde i torsdags em, men vid det laget var jag så förbannat slut i rutan att det inte blev till något vettigt från min sida ändå. Kom mig inte ens för att fråga vad det är han har gjort riktigt, kom inte på tanken att be honom förklara för mig. Nu vet jag ju redan på ett ungefär, men ändå...
Nåja han gjorde i alla fall bedömningen att jag inte ska jobba i nuläget, eller rent ut sagt så sa han ungefär så här: "Du har ett sånt jävla dåligt arbetsavtal att ettdera är du sjuk eller så är du inte och jag tycker inte att du i nuläget ska riskera den rörlighet och styrka du redan har"
Så det var bara att bita ihop och åka till jobbet idag och säga som det är, dessutom passade jag på att berätta att vi väntar på att lilla Myran ska komma, skönt att ha det ur världen då det inte går att dölja längre! =)

För övrigt så var vi på kontroll idag och fick höra hjärtat för första gången! Sicken lättnad efter att knappt ha haft ont alls dom senaste dagarna! Jag har blivit så van att ha ont att jag blir orolig när jag inte har det! Men det gick över idag, har promenerat kanske 1 timme allt som allt idag och helvete rent ut sagt vad ont jag har! Ska bli intressant att se hur jag ska klara semestern på High Chaparall och Ullared... =S

Nu ska jag göra i ordning kvällsmål/middag åt mig och sambon som för tillfället är ute och rastar gräsklipparen. <3

torsdag 20 juni 2013

Inte mycket sömn...

Nej sömnen blir det inte så mycket av, sen förra veckan har jag nog inte sovit mer än max 5h/natt och natten till idag var värst av dom alla. Lyckades somna vid halv ett bara för att vakna strax före tre, upp på toa, till kylen och dricka lite juice och tillbaks i den outhärdligt varma sängen, upp igen och öppna fönstret lite mer och tillbaks igen under täcket bara för att få världens panikångestattack. Lyckades få slut på den ganska fort dock tack och lov, men sen kom tankarna igen. På vad jag gjort för fel, hur har jag kunnat sätta mig i den här sitsen? Borde jag inte ha gått tillbaks på jobb redan, jag menar läkaren hade ju hört av sig om det inte vore ok, och visst borde det ju gå att ordna med jobbet på något vis att jag bara jobbar 6 timmar om dagen och slipper kassan utan hans intyg?!
Jag är ta mig fan HELT hopplös!!! Läkaren har tydligt begått tjänstefel och ändå tar JAG på mig skulden?!?
Nej gaska upp mig nu bara, morgonen har gått åt till att ringa runt och ta reda på hur jag ska gå till väga nu, medan jag fortfarande har ett jobb att komma tillbaks till! Så nu väntar jag på att få träffa en allmänläkare hos företagshälsovården, inte för att hon egentligen kan GÖRA något men för att få prata med någon som har lite mer kött på benen och hoppas på att hon kan dra i några trådar eller om hon kan få någon annan ortoped att ta sig an mig för vid det här laget betalar jag mer än gärna bara för att få en undersökning. I övrigt väntar jag på att den vikarierande chefsläkaren ska ringa upp mig, jag ringde växeln på sjukhuset och bad att få prata med chefsläkaren och fick till svar att hon var på sem. förklarade då min situation för henne i växeln och sa att det börjar bli VÄLDIGT akut och hon ringde då upp vik. CL som tyvärr var på språng på ronden men han skulle återkomma till mig, TACK för det! =)
Döm om min förvåning när hon ringer tillbaks bara 10 min senare bara för att meddela att han förväntas ringa mig runt lunchtid! Man kan bara man vill!!!

onsdag 19 juni 2013

Hur fan ska man orka?

Känner mig som... Som... Ja ni, känner mig fylld med ett ton dynamit som precis har briserat!
Nu jävlar räcker det!!! Inte heller idag hade det förbannade jävla mähät hade inte tid att ringa mig idag heller! Jag vet banne mig inte ens om jag har ett jobb att komma tillbaks till snart. Jag gråter och är arg och det har jag inget för, det går bara en massa onödig energi till det.
Försökte för övrigt ringa PO idag men hon har semester förstås *SUCK*
Försökte då få kontakt med infon på landskapsregeringen för att få veta vem jag ska vända mig till men fick inget svar. Så imorgon har jag en dag i telefonens tecken att se fram emot, ska försöka få tag i en ortoped i Sverige eller Finland och få prata med någon på LR och se hur jag ska gå till väga....

tisdag 18 juni 2013

Men hur jävla länge...

ska jag behöva vänta på "bedömningen" från orton/kirurgen???
Han skulle ha ringt, ja RINGT, mig för en bedömning förra tisdagen eller onsdagen men så blev det inte. När jag ringde upp på torsdagen fly förbannad och undrade varför så blev sköterskan tvungen att kolla i journalen och där stod det att telnr. skulle kontrolleras eftersom det var fel. Men tji vad dom bedrog sig! Efter mycket om och men så lovade hon att ta upp det med en vikarierande orto och återkomma till mig. Sagt och gjort så ringde hon tillbaks ett par timmar senare, på samma nr som orton inte kunde nå mig på, jaha men oj vad bra att mitt nr fungerar fick jag ur mig lite lagom dråpligt... "Ja han kanske kom åt fel knappar"
Nå den vik. orton ville inte lägga sig i mitt fall och sköterskan sa att hon skulle boka en ny tel.tid åt mig på tisdag kommande vecka, dvs. idag. Och så hade hon mage att be mig säga till fysion att göra en bedömning och skriva in den i journalen så att han hade lite "kött på benen" när han ringde mig.

Hur många tror att han har ringt idag??? Nej precis, vid 15.30 tiden ringde sköterskan och sa att han inte skulle hinna ringa mig idag men kanske imorgon... Ja du, sa jag, på jobbet vill dom veta huruvida jag kommer tillbaks än och JAG vill veta vad han har att säga medan jag fortfarande har ett jobb att återgå till!
Förbannad, ledsen, rådvill och uppgiven är jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till snart. Imorgon är det jag som ringer PO (patientombudsmannen) för nu är jag envist trött på det här, jag har inte träffat orton/kirurgen sen han opererade mig och får heller inget återbesök utan en bedömning ska göras per telefon och inte ens det kommer till skott! *morr*

lördag 8 juni 2013

Jag är inte riktigt som andra...

Solen skiner det är varmt och skönt ute, eller ja det fläktar lite lagom så man inte svettas ihjäl, och vad gör jag?! Ligger inne med täppt näsa, huvudvärk och ett sömnbehov som inte är av denna världen! Gubben är iväg och kör rally den här helgen också, och jag som hade tänkt hinna och orka med en hel del innan han kommer hem, som det ser ut nu så lär jag inte kunna åka över och möta upp honom med båten som jag tänkt om jag ens ska få diskmaskinen urplockad. Varje gång jag reser mig så hugger det i magen, att vara stående i mer än 15 min innebär ett enormt tryck neråt, MEN jag har ju mått bra i flera dagar innan nu så jag ska inte klaga. =D

fredag 31 maj 2013

I helgen igen?!

Det här gör han f*n om i helgen igen hoppas jag! En vinst sitter ju liksom aldrig fel, tyvärr blir det inte Mackan som åker med men jag håller tummarna för att det ska gå lika bra med Sussie, dock har ju dom inte åkt tillsammans på ett tag men ränderna går ju aldrig ur sägs det ;)


Här är förra helgens skitigaste fötter, ja för den delen är det nog bland som skitigaste fötter jag någonsin sett!!! Hur tänker man om man åker iväg på rallysprint med bara flipflops???


Undrar...

vad folk skulle säga om jag la upp bilder på min blekfeta kropp på FB eller dyl. när jag ligger och solar? Ja det var bara en reflektion som kom när jag kikade in på just FB och det börjar poppa upp bilder på halvnakna kroppar i solen... Kan ge mig 17 på att det skulle komma en del klagomål, bl.a från sambon. Men kanske mest för att han säger sig vilja ha mig för sig själv ;P

onsdag 29 maj 2013

Ännu en gång...

gick det som smort för grabbarna! I lördags blev det en till vinst i klassen, Magnus och Mackan är en oslagbar kombo! Jippie =D

Nu till det tråkiga, efter lördagens springpromenad och efter att ha hållit gång som en "normal" människa med tvätt, puffat möbel, bäddat säng, dammsugning osv. så har jag sen i måndags em/kväll haft helt sjuka sammandragningar, och som bara är i v. 11! =(
Jag har en extra kontrolltid om ett par veckor men om jag inte får sova mardrömsfritt och smärtfritt inatt så lär jag ringa in imorgon åtminstone och höra vad dom säger. Ibland önskar jag att jag bodde kvar i Sverige, just idag för att det finns en gynakut att tillgå. Nå vi får väl se, jag hoppas att det är som det ska så jag och Flisen får möjlighet att kika när M åker sprint i helgen igen. =)

fredag 24 maj 2013

Jodå, fysion var nöjd med resultatet, det hade ju kannat vart bättre men med tanke på att jag hade en skov så var hon mycket nöjd. Särskilt med att jag slutade med styrkan och tänjde istället när jag fick skovet. Alltså kan jag klappa mig liiite på axeln i alla fall ^_^

Graviditeten då, jodå jag ska ta blodförtunnande, i form av injektioner som jag ska ge mig själv =/
Så går det när man är fet tydligen, för trots att jag inte har haft nån blodpropp eller någon nära släkting har haft vad jag vet så ska det tas i förebyggande syfte varje dag i förbyggande syfte fram till typ 1-2 veckor före BF. Så tack och lov var det i alla fall inte i samband med förlossningen.
Tyvärr så hade ju min gynläkare glömt/haft stressigt idag så han hade inte tid för den där extra undersökningen som han igår tyckte var nödvändig med tanke på att jag är en av dom 15% av den kvinnliga befolkningen på jorden som har en livmoder som lutar bakåt och med tanke på att jag redan nu har sammandragningar när jag rör mig för mycket. Bara att ringa på måndag och boka tid då och hoppas på att han inte får så många akuta fall just den dagen jag får komma...

Imorgon är för övrigt första gången på MYCKET länge som jag behöver ställa alarmet för att stiga upp. Mannen åkte iväg idag  till Hasse med familj för att komma i tid till rallysprinten, själv åker jag med mina fina, goa svärföräldrar. =)
Och nästa helg är det sprint igen, då på söndagen så när nu mamsen och "papsen" som omväxling är i Edsbro kan vi hälsa på dom före, jippie! <3

torsdag 23 maj 2013

Time to face the music...

Har tid till fysion idag, får se vad hon säger om att armen har blivit sämre igen. Jag har nog jobbat och tänjt den igen så den är nästan lika bra som sist jag var hos henne men styrketräningen har blivit lidande förstås. Men överlag så har det gått betydligt bättre än vad jag trodde att det skulle göra =)

efter fysion är det dags för ett besök på gyn igen, det ska utredas om jag behöver få blodförtunnande efter? i samband med? förlossningen för att jag är överviktig?! WTF??? Det har jag aldrig hört talas om någon gång och ska dom ge mig blodförtunnande så lär det ju bli ett blodbad utan dess like! Nåja jag kan ju ha fått allt om bakfoten och ha missuppfattat alltihop, det återstår ju att se. =)

tisdag 21 maj 2013

Vågar jag...

skriva att jag är sjukt glad över VM-guldet i hockey eller får jag en massa bannor då. Underligt det där för hade Finland vunnit, eller ja det hade väl räckt med att Sverige INTE vann så hade man fått höra det till dödagar av alla som håller på Finland att guldet gick om intet. Men dom kan inte vara tillräckligt stora för att bara säga ett enkelt grattis utan nu är det hån och felbedömda utvisningar och mål osv.
MEN jag är i alla fall glad, Grattis grabbar det gjorde ni riktigt bra!!!

Nu till kommande helgs planer, fina mamma och "pappa T" har tagit ner den andra soffan och skänken från Dalarna så det ska hämtas från Edsbro, det får bli på fredag kväll när vi åker över. =)
perfekt egentligen för OM jag åker med på fredag så har jag en soffa att bädda ner mig i när vi ska iväg tidigt på lördag morgon på rally. Underbart, årets första rallysprint och jag längtar nog mer än M  ^_^

Vi får väl se vad Myran tycker om det, för jag misstänker att det blir en del promenerande och jag får en del sammandragningar när jag rör mig mycket =/ Men jag får svärföräldrarna med mig så det löser sig nog, det får ta den tid det tar helt enkelt =)
Och på tal om Myran så har jag nu gått in i vecka 10 (9+3):
Barnet
Alla anlag till organ är i princip klara. Ett känsligt utvecklingsstadium har passerats. Nu ska den lilla mest koncentrera sig på att växa och mogna.
Längd huvud till stjärt: 37 mm.

Mamma
Brösten fortsätter att växa och det kan vara bra att börja använda en stöd-behå. Din livmoder har växt.
Risken för missfall är större under de första tolv veckorna, men oroa dig inte, det är inget du kan påverka. Lev sunt, ät bra, rör på dig och sov när du är trött.


lördag 18 maj 2013

Nu är det dags!!!

Sverige möter Finland i semifinal i hockey... Både jag och lillan sitter på helspänn, M "roar" sig med att vara nyttig och oljar utemöblerna ^_^

torsdag 16 maj 2013

Håller tummarna...

Som synes på den söta lilla widgeten här till höger så väntar vi barn, en liten Myra lagom till jul ungefär. <3
Eftersom jag verkligen inte vill att något ska gå fel så gjorde jag till en början precis som jag blivit tillsagd och åt en massa vitaminer och andra tillskott men efter att ha läst att alla tabletter kan göra en illamående så slutade jag och helvete så mycket bättre jag mår!
Dock upptäckte jag idag att jag reagerar på samma sätt på socker som när jag väntade lillan, för mycket socker så spottar jag bara, salt är mer min melodi. =D

Nu håller vi alla tummar och tår som finns för att det ska gå vägen och bebisen ska vara frisk, M hoppas och tror på en pojke medan jag själv inte har någon riktig uppfattning om det än.


Knasig men stolt storasyster <3
Vår lilla "Myra" <3

onsdag 8 maj 2013

Kommande jul...

Jo jag vet att det är för tidigt för att tänka på kommande jul. Men jag vet redan vad jag ska få i julklapp!!! Världens finaste present!!! Jisses vad jag längtar <3