PMS

Premenstruellt syndrom är ett fyndigt påhitt av gudarna tycker jag. Dock inte ett sånt bra fyndigt påhitt utan snarare mannens straff för att inte han föder barn, eller helt enkelt ett påhitt för att dom hade tråkigt någon dag.
Jag blir allt oftare en riktig jävla bitterfitta strax före mensen, jag VET vad felet är, jag borde kunna välja att ignorera den här jävla känslan men det GÅR bara inte. Minsta lilla kan få mig att surna till, snacka om kort bäst före datum! Det är då man få bita sig i tungan och hålla käften så man inte säger något man ångrar sen, att ta tillbaks det som redan är sagt är kanske inte så svårt, men om man nu lyckats såra någon så är det ändå ganska svårt för personen i fråga att bara glömma kanske?! Sagt är sagt och surrar ju ändå runt där inne i huvudet, precis som att gjort är gjort och det enda man kan göra för att folk ska förstå att man faktiskt inte brukar/vill göra så är att VISA att man inte brukar göra så.

Nej nu ska bitterfittan se en film i väntan på att tvätten blir färdig

SOL

Underbara sol, välkommen att stanna!
Dagen inleddes med en skön sovmorgon, tyvärr sover jag inte särskilt gott eftersom min svank har fått för sig att den lever ett eget liv, men skönt var det att få ligga kvar och räta ut det onda, sen frukost med lillan och gulle. Sen en stunds mys i pyjamasen, på med kläderna och med till lerpölen i Boda och se på när gulle och PW lekte med sin älskarinna. ^^
Så där satt jag, fast med en bok i högsta hugg, hemma hade jag aldrig fått samma ro i kroppen att sitta ute i solen och läsa. Dessutom kan man faktiskt längta så mycket efter lite vuxet sällskap att man hellre sitter i en lerpöl en hel dag och lyssnar på när män pratar om en skogstraktor än sitter ensam hemma! =)

Lillan tycker att det är varmt <3

Vardagslyx

Ikväll ska vi bort på middag, det är riktigt högklassig vardagslyx för mig. ^^
Slippa laga mat, slippa disken, slippa komma överens i köket, lyx kort och gott...
För nog vet väl många av er hur stort mitt kontrollbehov är, att laga mat med mig kan banne mig inte vara lätt. Men jag är som jag är och så länge ingen av dom jag bor med klagar så ser jag väl ingen direkt anledning att göra något åt det heller.

Tänk om jag någon morgon skulle orka/vilja ta mig ur sängen när solen är på väg upp så jag kunde föreviga den underbara utsikt vi vaknar med varje morgon. Men inte då, varje kväll intalar jag mig själv att imorgon orkar jag, men varje morgon så lockar sängen lika mycket, det varma täcket, dom mjuka kuddarna, den halvtaskiga andedräkten som vaknar till bredvid mig och varje morgon ligger jag kvar. ^^

VÅR!!!

Äntligen känner man våren i luften! Snart dags att ta itu med båten som ska sjösättas och ut på äventyr, trolling, lata, soliga, roliga dagar på sjön, inkörning av nya motorn, jigga abborrar osv.
Men först ska det slipas, målas, putsas och göras rent, jag längtar så. =)

En liten fläck bar mark som växer för varje dag =)

Fokus ligger aningen fel men man ser knopparna ^^

Våren har hittat in också :D

Bruno Mars - Just The Way You Are [Official Video]

Undrar

hur världen skulle te sig för mig om jag bara tänkte på mina behov och inte alls på lillans!? För all del ska jag inte sticka under stolen med att jag försöker få träffa henne så mycket som det bara är möjligt, men eftersom jag och hennes pappa kommer relativt bra överens så funkar det ju för henne ändå. Dvs jag väljer att lägga mig flat emellanåt men jag bidar min tid och hoppas att även han ska komma till insikt så småningom och vi har ju ett fungerande system så jag skyndar långsamt, huvudsaken är att HON har det bra.

Ja så resonerar jag, till skillnad ifrån någon annan jag inte känner men på sätt och vis har rätt nära "kontakt" med. För hans mamma tänker minsann BARA på honom och aldrig på sig själv, just därför sitter han och säger med ledsen stämma att han vill vara kvar längre och få komma oftare, "men det är ju mamma som bestämmer det" säger han och ser ganska nedslagen ut, och det är klart att det är bekvämare att bo ensam med mamma än att vara tvungen att ha någon annan än sig själv att ta hänsyn till, eller?! Maten skuren utan att ens försöka själv, denna ständiga oro för smutsiga kläder, på både in och utsida, alltid få sin vilja igenom bara man skriker och gråter tillräckligt mycket, det bådar verkligen gott för den dag han ska ut i stora världen...
På sätt och vis så tänker ju alla på sig själva i första hand givetvis, MEN en normal mamma (boendeförälder) lär sitt/sina barn att ta hänsyn. Fast visst kan ju det också (bort)förklaras med att en del barn går igenom en eller ett par såna faser när det ska testas hur långt man kan få sin vilja igenom, men är det inte då man som förälder ska vara konsekvent eller har jag fått det där om bakfoten?!

Det konstiga är att jag är hårdare mot mitt eget barn, som är här oftare, än mot lilleman, jag smälter fortare för hans "puppyeyes" och får dåligt samvete och tycker att jag har vart onödigt hård och ångrar mig, men likförbannat måste jag vara konsekvent, har jag en gång sagt nej så är det nej.