Till den underbaraste av dom alla!

Skit, piss och rosa moln...

Humöret det flyger upp och ner, senast i lördags gick det inte att hålla tillbaks, tårarna rann utan hejd. Det som stör mig med det är att jag inte var ensam! Efter att ha fått dom glåpord efter mig som jag fått så sitter det djupt inne att visa mig "svag". Jag VET att orden inte är sanna men dom sitter där lik förbannat. Visst är mitt bagage stort men å andra sidan är det en del utav det som gör mig till mig, det gör att jag inte är en i mängden. Kampen om ett oberoende fortsätter men det går ju si så där, men jag ger inte upp! Imorgon är det nya tag igen och går inte det så vette holi vad jag ska ta mig till, blir väl att gnugga mina grå lite till då ^^

Sen finns det ju en del moln till på min himmel, sånt som gör mig riktigt ont i hjärtat, det sliter och skär. Men hur länge till ska jag orka vända mig själv ut och in bara för att vara till lags och passa in i nåt slags fack och att bryta helt och håller känns inte heller aktuellt, jag har svårt för det där med "separationer" och ger mig inte i första taget, särskilt inte när det handlar om en så pass lång relation i alla fall.

Men... Ja visst finns det alltid ett men, den här gången ett underbart sådant...
Underbara Magnus, jag finner inte ord för vad du betyder för mig, jag är fortfarande rädd för att skrämma iväg dig, du får mig att le varje dag, mina ögon att tindra, du får mig att tro, du får mig att hoppas, när jag är tillsammans med dig känns inget omöjligt. Och att du älskar mig, trasiga lilla jag, utan att veta ens hälften av alla mina "synder", det gör mig mållös för när du inte vet så vet jag att det inte är något slags "tyck synd om" kärlek utan det är jag som får ditt hjärta att slå. Du får mig att sakta men säkert öppna mina ögon och se på världen med ett helt nytt ljus, om det är möjligt så älskar jag dig mer idag än vad jag gjorde igår och imorgon kommer jag att älska dig ännu lite mer... <3

Min hjälte <3