förrän man kommit över ån, finns det ju ett talesätt som går. Men jag vill bara påpeka att hittills funkar det bra, fast det är ju bara första dagen än ^_^
Har hittat en RIKTIGT bra sida med 5:2 diet, finns massor att läsa. Bl.a att kalori intaget för fastedagarna är individuellt, jag ska äta 665 kcal/fastedag. Så idag kråsade jag på med omelett på 2! ägg, frukost bestod av inget alls (bubbelvatten), lunch blev alltså omelett med fetaost och skinka, sallad, tomat och gurka = 302 kcal. Så nu har jag bara dryga 300 kcal kvar att äta idag, och jag tänker försöka hålla mig där i kring, men inte slaviskt som sagt. Det är ju liksom det som är min akilleshäl, när det blir så in i helvete kontrollerat och förbjudet så tappar jag sugen. Så nu håller jag i, och hoppas bli av med mitt uppenbara sockerberoende också! :D
måndag 30 juni 2014
I vanlig ordning...
är det typ en evighet sen jag skrev något. Tycker inte riktigt att jag har något vettigt att skriva heller, om jag inte helst vill glömma så vill jag hellre uppleva. T.ex. operationen av axeln vill jag helst glömma, kort och gott så gick det åt helvete. Det verkar vara en enda gröt där inne, inte heller förstår orton varför det värker så in i helvete. Fast jag tycker ju att dte verkar konstigt att det inte skulle värka om det nu är enda röra där i, men vad vet väl jag. =P
Inte heller tycker jag att jag egentligen har tid att blogga heller, när vi inte sover eller äter så njuter vi av tiden tillsammans. Älskade ungar, finns inget som är så ljuvligt som dom. Isa som min förstfödda och Charlie som "MIN" bebis. Isa är och har alltid vart pappas flicka medan Charlie å andra sidan är otroligt mammig och inte heller försöker jag vänja honom av med det för i djupet av mitt hjärta sörjer jag att Isa är så pappig och att mamma kommer på typ 3:de plats. <3
Och nu då, jo nu har jag fått för mig att jag inte kan ha det så här längre. Så stor som jag är nu har jag aldrig vart förut, inte ens som höggravid! Men vad 17 ska man hitta på då, deppig blir man av att axeln hela tiden värker och knapps kan göra nåt, bara en rask promenad gör att natten blir ett helvete. Kanske låter som undanflykter och säkert är det det till viss del, men försök att själv hitta motivation när man inte kan träna annat än underkropp typ. Inte heller klarar jag att följa någon diet, jag vet för jag har provat en miljon gånger och det slutar alltid med att när man gått ner lite i vikt så börjar man fuska och resultaten blir onödiga och dryga. Så hur ska man göra då?!
Jo efter att ha läst lite om 5:2 dieten så tycker jag att det verkar värt ett försök, inte att följa slaviskt eller som någon diet egentligen utan att anamma som livsstil snarare. "Dieten" är ganska enkel och förlåtande om jag förstått det hela rätt, till min hjälp kommer jag i början att använda vlcd pulver. Kommer att använda dom som bas och lägga till typ kokt ägg, grönsaker osv. Inte heller kommer jag att räkna exakta kalorier för jag inbillar mig att det sitter en spärr för mig där. Håller tummarna för att detta kommer att funka, och det tror jag också för inget är förbjudet. Även om det inte innebär att jag 5 dagar i veckan ska äta en massa godis och kakor så innebär det inte heller att jag "måste" tacka nej när det bjuds på t.ex kalas, och skulle kalaset råka inträffa på en av mina fastedagar så har jag förstått att det går bra att byta fastedag utan allt för stora förluster. "Imorgon" får jag ju äta som vanligt igen tack och lov. =)
Inte heller tycker jag att jag egentligen har tid att blogga heller, när vi inte sover eller äter så njuter vi av tiden tillsammans. Älskade ungar, finns inget som är så ljuvligt som dom. Isa som min förstfödda och Charlie som "MIN" bebis. Isa är och har alltid vart pappas flicka medan Charlie å andra sidan är otroligt mammig och inte heller försöker jag vänja honom av med det för i djupet av mitt hjärta sörjer jag att Isa är så pappig och att mamma kommer på typ 3:de plats. <3
Och nu då, jo nu har jag fått för mig att jag inte kan ha det så här längre. Så stor som jag är nu har jag aldrig vart förut, inte ens som höggravid! Men vad 17 ska man hitta på då, deppig blir man av att axeln hela tiden värker och knapps kan göra nåt, bara en rask promenad gör att natten blir ett helvete. Kanske låter som undanflykter och säkert är det det till viss del, men försök att själv hitta motivation när man inte kan träna annat än underkropp typ. Inte heller klarar jag att följa någon diet, jag vet för jag har provat en miljon gånger och det slutar alltid med att när man gått ner lite i vikt så börjar man fuska och resultaten blir onödiga och dryga. Så hur ska man göra då?!
Jo efter att ha läst lite om 5:2 dieten så tycker jag att det verkar värt ett försök, inte att följa slaviskt eller som någon diet egentligen utan att anamma som livsstil snarare. "Dieten" är ganska enkel och förlåtande om jag förstått det hela rätt, till min hjälp kommer jag i början att använda vlcd pulver. Kommer att använda dom som bas och lägga till typ kokt ägg, grönsaker osv. Inte heller kommer jag att räkna exakta kalorier för jag inbillar mig att det sitter en spärr för mig där. Håller tummarna för att detta kommer att funka, och det tror jag också för inget är förbjudet. Även om det inte innebär att jag 5 dagar i veckan ska äta en massa godis och kakor så innebär det inte heller att jag "måste" tacka nej när det bjuds på t.ex kalas, och skulle kalaset råka inträffa på en av mina fastedagar så har jag förstått att det går bra att byta fastedag utan allt för stora förluster. "Imorgon" får jag ju äta som vanligt igen tack och lov. =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)