Koma

Huva va trött jag är nu, tre barn som ska sysselsättas och hållas sams är inte alltid det lättaste. Men det har varit en fröjd att se dom komma överens när dom (efter att ha fått löfte om betalning ^^) äntligen kom överens när dom tog vara på grus- och lövhögarna. Lagom sega och trötta dom också nu sitter där nere och ser på TV en stund, lugnast för både dom och mig. =P
Har hunnit med att baka 2 st kladdkakor idag som ska avnjutas ikväll, om det blir en njutning återstår att se eftersom dom ser läskigt sockerkaksaktiga ut. *suck* Men jag kan skylla mig själv som gjorde smeten i samma bunke och dessutom gräddade dom samtidigt i ugnen, nåja med massor av grädde går det säkert ner. *S*

Nu väntar jag bara på att sambon ska komma hem och vännerna ska komma, som sagt så är jag riktigt trött och seg men jag längtar ändå.

Trevlig valborg önskar jag er alla (3?) som kikar in här ;-)

Bah!

Om en viss man i min absoluta närhet fick bestämma så skulle jag antagligen ligga nerbäddad hela dagen i sängen. En sån tur för mig att han inte bestämmer då ^^ Den ständigt kallande tvätten får sig en omgång idag också, hujedamig vad med tvätt det blir om man låter en omgång med sängkläder ligga otvättade en månad, 4 påslakan, 3 lakan och oräkneliga örngott, men tack vare det fina vädret så går det som i ett huj. (Lite smått jobbigt att ögonen är så där feberkänsliga för ljus bara)

Igår var jag på åter/efter undersökning på gyn, som sagt så behövde jag ingen läkare som talade om för mig att det inte fanns något kvar. Däremot så sa han att allt ser bra ut och jag borde inte ha några problem att kunna bli gravid igen, nåja ingen idé att forska så mycket i det just nu. För just nu ska jag koncentrera mig på mitt nya jobb! =D  På måndag bär det av för inskolning, tänk att få vara med från början när en ny butik öppnar, fan vad kul det ska bli!
Fast lilleman var så lagom glad när vi hämtade honom igår, han tycker att jag ska vara hemma och inte åka iväg på nåt tråkigt jobb inte. Så söta och goa dom är dom små liven. =)

Konsten att säga förlåt

Hur kan det komma sig att dom flesta gräl par emellan börjar med något som egentligen är en bagatell? Hur kan det komma sig att dom ibland får såna enorma proportioner? Och vem är det som bestämmer när ett "Förlåt" faktiskt betyder just förlåt?
Det heter ju att den som lyssnar har tolkningsföreträde MEN måste försäkra sig om att man har uppfattat det rätt. Det finns många gånger när man ber om att få något gjort eller sagt och får man det gjort eller sagt men inte på det sätt man tänkt sig så måste man för det mesta bara svälja och tacka. OM det inte är så att man tvingar fram eller den andra gör eller säger något som denne egentligen menar och vill säga/göra. Då känns det meningslöst, eller?
Att säga förlåt utan att mena det är just ett sådant exempel, menar man inte förlåt så kan man låta bli. För hur man än vrider och vänder på det så tjänar det inget till, på sätt och vis så skulle jag kalla det för en lögn, men det är ju jag det. Fast om man ska vända på det då, "Om jag säger förlåt nu så blir vi sams, och även om jag inte menar det just nu så kommer jag ju att mena det senare" är det ok? Njaä, tveksamt tycker jag, då väntar jag hellre på en uppriktig ursäkt eller väntar med att ge en tills jag faktiskt känner den själv.

Virrigt utan dess like men just nu är jag ganska mör efter att ha vart på sjön ett par kvällar i rad och det tar på mer än man tror. Lika bra att passa på nu innan jag ska börja jobba som försäljare. För döm om min förvåning när jag blev utvald tillsammans med ca. 20-30 st utav över 300! Skulle gärna ha hjulat om jag bara hade kunnat. ^^
Ska iväg på inskolning till Finland om ett par veckor, sen blir det tydligen ganska hektiskt och mycket att lära sig på kort tid, men jag är jublande glad för det. Ett mer än välkommet avbrott i vardagen.

YES!!! JAG "VANN"!!!! *Glädjeskutt*

På gång

Nu ska jag snart åka in till den stora staden Mariehamn och gå på intervju. Lite nervöst är det men det är nog mest för att jag hoppas på att få ett jobb där. Tankarna snurrar runt och jag känner ett behov av att plugga på lite om företaget så att jag inte verkar helt korkad och okunnig om hon skulle fråga nåt om det. Fast det är ju klart, jag skulle säkert kunna skylla på att jag är svensk och det är ett finskt företag. ^^

Upp som en sol och ner som en pannkaka...

Usch vilken usel mamma jag känner mig som nu.
Tidigare idag gick jag som på moln, idag blev jag uppringd för att få komma på anställningsintervju. JAG som var en av över 300 sökande, visst ska dom säkert intervjua 100 pers men ändå, bara det känns skitkul, så imorgon har jag inte mindre än 2 intervjuer. Känns som det lossnar nu =D

Men nu ikväll när jag pratade med lillan så frågade hon varför jag inte kom på hennes utvecklingssamtal idag, gissa om mina mungipor åkte ner! För lillan verkade dock inte vara någon big deal, värre med hennes pappa lät det som. Men ja jag tar på mig det, det var JAG som skrev fel i kalendern, det var JAG som inte dök upp och det var JAG som glömde telefonen hemma. Dumma dumma mamma!

Veckan från helvetet

Den här veckan har det hänt en hel del, både planerat och oplanerat.
Veckan började med ett akutbesök i måndags kväll, hade dock ingen svensk legitimation med mig så om jag inte ville betala 400e så var det bara att åka hem och hoppas på att jag skulle hitta mitt pass. Som av en händelse så gjorde jag det och som av en händelse lydde jag min sambos råd och åkte tillbaks. Väl tillbaks fick jag inte träffa samma trevliga sköterska utan en liten sur tant som påminde om häxan surtant. Nåja, in kom jag och döm om min förvåning när läkaren talade om att jag var gravid!
Efter att ha tagit 3 tester hemma varav det ena visade en sån svag extra linje att jag trodde det var önsketänkande så blev jag rädd när det nu var positivt. Jag hade ju så grymt ont och haft det länge, det bekymrade läkaren och gynekologen han konsulterade på telefonen också. Alltså fick jag åka hem vid 3 bara för att åka in till 8 igen för en undersökning på gyn. Allt såg ok ut enligt ultraljudet, hem och försöka ta det till sig. Vi väntade barn!!! Men lyckan ville inte infinna sig, och tur var det för på kvällen började jag blöda och på onsdag morgon var det bara att konstatera att jag blödde för mycket för att det bara skulle vara en liten mellanblödning. Jag VET att inget jag gjort eller inte gjort hade kunnat påverka men visst känns det som att det är mitt fel ändå, jag drack alkohol på lördagen, jag bar en massa tunga saker, jag åt inte ordentligt osv.
Så onsdagen gick det många tårar, mycket smärta och mycket sovande, tidigt i säng för att orka upp på torsdag morgon.

Så igår då, operation av munnen. 3 visdomständer är dragna och 8! hål är lagade. Själva munnen är det inte så hemskt med, men narkosen är inte alls som jag minns den för 14 år sen. ^^
Hela gårdagen fanns mitt hjärta vid min sida och passade upp på mig, hela dagen idag, han hjälper mig att komma upp ur sängen och lagar the och pysslar om mig hela tiden. Jag börjar inse vilken tur jag har. Visst har vi våra meningsskiljaktigheter men det är nog inte så många som skulle ställa upp som han har gjort, skulle jag be honom tugga åt mig skulle han antagligen göra det. ^^
Resten av helgen lär ägnas åt att bli av med stelheten och smärtan i musklerna i hals/nacke, mage och rygg.

Puss på er

Ger upp!!!

Ok, nu ger jag upp, jag mår illa, har ont som fan i livmodern (dvs. fruktansvärda sammandragningar) och tappar orken och lusten till allt. NEJ jag är inte gravid, nästa person som frågar ska jag nog banne spy lite på, jag har tagit test, inte för att jag trodde att jag kunde vara gravid utan bara för att utesluta det.
En graviditet hade vart välkommen istället för det jag nu tror att det är, troligtvis har jag stora cystor igen, därav sammandragningarna.
Hur kul är det att vakna på morgonen och inse att man har haft ont hela natten och sömnen blir störd av det, igår natt födde jag barn, i drömmen. Inatt vaknade jag inte, men sambon gjorde, av att jag låg och jämrade mig, det blir inte så mycket bra sömn av det inte. Jag VET att jag borde åka in, men till vilken nytta egentligen? Sist frågade akutläkaren minst 4 ggr om jag hade haft analsex, påpekade att jag inte såg ut att ha ont, ifrågasatte mitt lokalsinne om var smärtan satt ett flertal ggr och höll mig kvar på akuten i 4 timmar innan han konsulterade en gynekolog, som i alla fall inte gjorde mycket åt saken så nu känns det som "what´s the point"!?

Så nu har jag gnällt färdigt för den här gången ^^

Borde kanske...

uppdatera lite då. Några mindre gräl, lite målning och en flytt har kommit i vägen. =)
Ja inte är det jag som flyttar, det är "svägerskan" som har köpt hus som flyttar och behöver hjälp och eftersom jag ännu inte har något mer spännande för mig att göra så kan jag lika gärna hjälpa till. Och kul har vi!

På lördag bär det iväg till ännu ett "nytt" hus, TL fyller 60 och det ska firas i deras nya hus som jag ännu inte har sett. Lillan är så lagom förtjust men hon ska med, för den här gången håller hennes pappa med om att ibland måste man göra saker fast man inte vill. =) Men jag räknar med att hon kommer att rivas som fisken i vattnet, precis som vanligt.

Mammas hjärta och lilla Emma slemma

Kul att ta bilder själv ^^

Baksidan av krukan

Och framsidan =)