Hur svårt kan det vara?!

Eftersom jag trodde att jag skulle bli inlagd på BB i måndags så kom jag överens med lillans pappa att lillan skulle få vara hos honom trots att det var vår vecka den här veckan, alltså ringde jag taxin på söndag och meddelade detta, jag sa att hon skulle åka med buss från pappa inkommande vecka och således inte behöva åka taxi från oss och OM det skulle bli någon ändring så skulle jag höra av mig igen, det går så bra så och tack och hej.
På måndagen blev jag inte inlagd och ville givetvis ha hem lillan eftersom vi annars inte skulle få träffa henne förrän till nyår, ringde då till taxibolaget på måndag kväll igen och bad så mycket om ursäkt för att jag krånglade men att hon visst skulle behöva åka med taxi till och från skolan den här veckan och återigen att OM det blir några nya ändringar så hör vi av oss igen, japp det ordnar vi tack och hej.
Fasiken vad det flyter bra tycker jag, trevliga människor att prata med om än en aning stressade i telefonen men hey, det är Ålands största taxibolag.

Men i morse kom bakslaget! Kl. 08.50 står lillan fortfarande utanför på uppfarten och väntar på att en taxi ska stanna. Sucka mitt hjärta men brist icke! Det är inte första gången dom kör förbi henne, missförstånd tydligen och det är ju sånt som händer. Men att man som taxichaffis inte fattar att stanna till själv då, att "Hey vänta lite, den här tjejen brukar ju åka med och står vid vägen med reflexväst på sig kan det vara så att hon egentligen ska med?! Kanske jag ska stanna och fråga henne?!" Nej så långt orkar dom fan inte tänka heller!
"Nej hon ska ju inte åka taxi, hon skulle ju åka buss från pappa den här veckan, jag hade bara en lapp att hon skulle åka på tisdagen med taxi ju" var det svar jag fick och så fort jag försökte förklara hur det låg till så avbröt hon mig med sina (bort)förklaringar så det slutade med att jag fick höja rösten liiiite och säga "men om du lyssnar på vad jag säger nu då!" Och det var faktiskt knappt märkbart jag höjde rösten, bara för att hon skulle höra mig! Så nu då får hon åka till och från skolan som hon ska, tack för det...

BF och hängbukssvin

All jäkt att skynda ut lilleman har avtagit, mest från sjukhusets sida då förstås, efter måndagens besök på BB så lugnades även jag en aning. ÄNTLIGEN gick budskapet fram till läkaren, att jag helt emkelt inte gillar att först bli stressad och uppjagad och sen lyssnar ingen på mig! Med lite hjälp av BM tror jag att polletten trillade ner, man kan liksom inte göra upp en plan för någons graviditet/förlossning utan att meddela föräldrarna! Och mitt i allt så är nu junior inte SÅ stor, tack och lov, BM uppskattade vikten till ca. 4 kg kanske något under och läkaren trodde ungefär samma eftersom han har gott om plats att röra sig på än. För mig kan han fast få väga strax över 4 kg utan att det stör mig, så länge det inte är en 5 kg klump som ska ut!
Ut kommer han förr eller senare på ett eller annat sätt förstås, och om vi har förstått det rätt så ska vi läggas in på måndag, om han inte kommer före det, för att se om det är någon idé att sätta igång mig igen annars lät det som att det lutar åt snitt. Jag skulle ju hemskt gärna slippa snitt men å andra sidan vill jag ju att junior ska må bra, så beräknat BF har kommit och gått nu väntar vi snällt på att han ska tala om att han är färdig och redo att komma ut för kikas på <3
Det jobbiga med att vänta är inte själva väntan eller längtan efter att få träffa den lilla tvättbjörnen där i magen utan allt tjat från omgivningen och svullnaden. Man skulle kunna tro att ingen av kvinnorna som kommenterar min längd på grav. eller storlek på mage någonsin vart gravida själva... Han kommer när han är färdig det är liksom inte mer det, vore det bara upp till mig att "klämma ut honom" så vore han redan ute, jag lovar! Och magen är så stor som den är för att jag är gravid! Inte med 3 eller 14 ungar utan 1! barn, och så extremt stor är han inte heller, jag har bara samlat på mig MYCKET vätska dom senaste veckorna. Herregud tänk hur du själv skulle se ut om du la på dig mer än 5 kg vätska på en vecka! Mina ben och armar är inte vad dom brukar vara, nog för att jag är tjock från början men det är här ju för fan skrattretande, jag vaknar på nätterna av att händerna värker så jag nästan gråter för att jag är så svullen att det trycker på på karpaltunneln så jag domnar bort i hela händerna samtidigt som det värker. Men det är bara att bita ihop och ta en dag i taget, det går inte fortare bara för att jag blir otålig. =)

38+0

39+0 på sjukhuset för en andra induktion, tyckte att magen sjunkit JÄTTEmycket, dock inget alls jämfört med nedan!

40+0 och längtan är stor, både efter bebis och att slippa se ut som ett hängbukssvin :P