Ytterligare gnäll och en ny bild

Jävla diabetes, eller virus eller vad det nu är som spökar... Sockret pendlar hej vilt, jag har huvudvärk och näsan känns som om den vore stoppad med en fotboll. Nåja det går över men jag hoppas få ordning på sockret till nästa rdg besök så slipper jag ha kontakt med diabetes enheten.

Idag går jag/vi in i vecka 30, dvs 29+0 =D

v. 30
Barnet
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.
Vikt: 1 600 gram.

Mamma
Nu har tre fjärdedelar gått av din graviditet, bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet kommit ut. Passa på att göra sånt som du gissar att du inte hinner sedan. Gå på bio, fika med en kompis, gå till tandläkaren eller frisören. Barnets tyngd kan göra det svårt att hålla balansen. Försök tänka på hållningen så att du inte får belastningsskador. Passa på att börja lagra kolhydrater inför förlossningen. Ät rätt, det påverkar mer än du tror och du kan må mycket bättre.

Dravel

Som bekant så är jag ju sjukskriven för axeln igen ingen vet eller har ens en aning om vad det skulle kunna vara som gör att det domnar och värker i den så nu väntar jag på en kallelse för magnetröntgen. Undrar hur lång tid det tar...
Tid tar det också att få någon slags ersättning från FPA eller AMS, idag fick jag veta att det det tar minst ett par veckor att få ersättning från AMS och från FPA kan jag räkna med att det tar 2-4 månader innan det kommer något beslut. SUCK!
Tack vare M klarar vi oss det är inte frågan om det, men det är oerhört jobbigt att inte veta när eller ens om jag får nån slags "lön". Moderskapspenning får jag förstås men det blir väl antagligen inte förrän tidigast i slutet på oktober/början på november. Jag är trött på att vara beroende av andra! På sätt och vis kommer jag alltid att vara beroende av M men att vara det ekonomiskt suger verkligen!
Att inte veta är nog värst, hade jag fått ett beslut hade det känts bättre, att kunna planera skulle vara skönt! 200€/mån bara det skulle vara en lättnad bara vet att det kommer och när...

Nåja efter idag är det i rullning i alla fall =)
Lillan följde med mig till stan idag, ganska skönt att få lite egen tid med en henne utanför hemmet. Eftersom vi var aaaaningen tidiga till stan så tog vi oss lyxen och gick på café, det händer inte så ofta och hon njuter verkligen av att få sitta där med en kaka och en kopp te med mig och pladdra på om skolan och annat. Lilla hjärtat <3

Redan?!

Har detta med nattvak börjat redan?! Dom senaste nätterna har jag vaknat runt 3.30 bara för att inte kunna somna om igen. Inatt orkade jag bara ligga kvar 1 timme innan jag gav upp, det går inte att ligga bekvämt och vila ens en gång med utbrytarkungen där inne i magen så för att inte störa sambon ytterligare en natt så var det bara att pallra sig ur sängen. Jag hoppas att det är nåt tillfälligt bara, igår varken vilade eller sov jag p dagen så jag borde rimligtvis vara trött nog för att kunna sova mer än 4 timmar, men som sagt är det svårt med Houdini i magen. =P

Igår var vi på återbesök till BM, allt ser bara bra ut, Myran växer och frodas och jag hade tappat lite i vikt.
Det som gör mig trött och irriterad är detta eviga tjat om min diabetes, fine jag HAR diabetes jag kan ta det, men jag har svårt att försöka ha nån slags kontakt med diabetessköterskan eftersom hon för det första gett mig fel gränsvärden minst 2ggr, för det andra inte lyssnar på vad jag säger, för det tredje har hon bestämt sig för att jag inte förstår vad hon säger. Alltså sa jag ifrån, för första gången som jag kan minnas någonsin har jag sagt ifrån på en gång när det inte känns bra, med resultat att jag HELA tiden får försvara mig, först för den vikarierande DS sen fick jag förklara i 10 min för den aktuella DS och senast igår för BM. NEJ, det räcker nu, jag har jobbat inom i vården i över 10 år, ok i och för sig mest med sårvård men även med diabetes så något borde jag väl ha lärt mig?! Och jag är ju inte dummare än att jag kan be om hjälp om det faktiskt behövs...

Nu satt klockradion igång i sovrummet, dags att mysa en stund med min älskade innan han måste upp.... =D

En lugn och skön helg...

har vi haft, eller ja jag i alla fall. Vaknade på lördagen med världens sammandragningar som inte ville ge med sig så jag bestämde mig för att inte göra något alls, bara överlåta allt på alla andra. =D
Ja det var ju i och för sig inte särskilt svårt med tanke på att vi åkte till stan för att handla och på hemvägen skulle vi via svärföräldrarna för M och hans pappa skulle göra färdigt porten till snedskjulet.
Jo men tjena, när klockan var runt 17.30 så bestämde vi oss för att åka allihop till ÅSS och äta istället för att vi skulle åka hem och äta och dom värma rester. MUMS, jägarsmörgås för de övriga i sällskapet och räksmörgås till mig, kunde inte blivit en bättre avslutning på kvällen. :D

Idag skulle vi inte bli så hemskt länge hos Ms föräldrar, nej nej... Jag har tillbringat hela dagen med A, inte för att jag har något emot det, jag känner mig snarare i vägen när jag inte gör något. Men trevligt är det, vi pratar om allt och ingenting, A pysslar på hela tiden med något och jag hjälper till med det jag kan och får. =)
Nå hem kom vi runt 18 och vid 19 var middagen inmundigad efter det flyttade vi om sofforna som vi pratat om att vi skulle göra men sen dess har vi suttit med varsin dator i varsin soffa. Fram till nu, tror jag ska "tvinga" honom i säng så vi kan krypa ihop och ha lite filmmys innan det är dags för dygnsvila ^_^

"Myrans" nyaste tillskott i byrån. Som den lilla tvättbjörn han är så passar dom här ypperligt <3

Det vi inte talar högt om...

Är det inte underligt hur vi människor är funtade egentligen? Jag klickade just på en en länk till en blogg som någon/några av mina FB-vänner kommenterat, den HÄR närmare bestämt. Det är (tror jag), av det lilla jag läst än så länge, ett sätt att bearbeta en hemsk upplevelse, en fruktansvärd period i hennes liv. Det som förvånar/irriterar/gör mig mållös är att en eller fler av dessa FB-vänner är de(n) samma som valde att vända mig ryggen när jag mådde som värst, när jag gick igenom den hemska perioden med xet. Den period när jag hade bestämt mig för att gå men inte kunde av olika anledningar, man kan givetvis ifrågasätta mina motiv och mina anledningar men jag anser fortfarande att jag gjorde klokt i att vänta.

Men hur kan det komma sig att man så länge man befinner sig på avstånd kan ha så starka åsikter och "tycka synd om" och "engagera" sig men så fort det kommer nära, tätt inpå så väljer man att blunda?! Inte nog med att man väljer att blunda utan man lägger allt vad sunt förnuft heter åt sidan och tar den misshandlandes parti, väljer att svälja allt han säger med hull och hår utan att en enda gång fråga sig "är det faktiskt rimligt det han säger?"

Visst har alla mynt 2 sidor och med all säkerhet är min historia om det hela vinklad ur mitt perspektiv men jag har i alla fall vett nog att INSE att jag är lika mycket bov i dramat som han var medan han å sin sida gärna leker martyr och talar vitt och brett om hur mycket fel han har gjort. MEN fråga hans "närmsta vänner" så kommer dom aldrig ha hört ett enda ord av det han för "allmänheten" stått och spytt ur sig, tvärtom så kommer dom ha fått höra en helt annan historia. En historia om hur egoistisk jag var, att jag aldrig lyfte ett finger, att allt jag gjort var att kosta honom pengar, att jag är en nymfoman som knullar runt med allt och alla, att jag är en ragata som bara bestämmer över allt och alla och så vidare... Hur kan JAG veta det här, ja allt är säkert inte sant som han påstås ha sagt, men ryktet går. Och nej man ska inte tro på ryktet, MEN efter att ha hört historier från honom om ALLA som korsat hans väg så vet jag allt för väl hur hans psyke funkar för att tro att det inte skulle finnas ett uns sanning i det jag hört.

Dessutom tror jag att många skulle bli förvånade om jag talade om allt jag hört honom berätta för mig, han har åsikter om alla och deras handlingar (och det har väl dom flesta) men i hans värld är det bara han som inte har gjort något fel, bara han som ÄR rätt. Jag skulle kunna fylla ett flertal A4-ark med hans historier och jag har vart frestad ett par ggr, bara för att se hur hans "nära vänner" skulle reagera på hans egentliga åsikter om dom, men jag har svårt att tro att hans olycka skulle få mig att må bättre.

Nå, åter till rubriken nu då, finns det någon som kan förklara för mig hur man tänker när man vänder en misshandlad ryggen för sin egen rädslas skull. En av dom som gjorde det var en kvinna som själv levt i ett likadant förhållande, hon var till en början stöttande och rådde mig att ge mig av så fort som möjligt, hon skulle till och med hjälpa mig om det behövdes men när det kom till kritan så hette det att "det var för obehagligt att veta att jag skulle lämna honom när inte han själv visste det". Alltså valde kvinnan att vända ryggen till, ja mot mig i alla fall, för xets rygg la hon armen om!? Men det pratar vi inte högt om...