Buzzador!

I brist på bättre att göra så har jag just anmält mig på Buzzador, var hos svägerskan igår och fick handsalva till mannens torra händer som hon hade fått från just Buzzador. Dom använder sig av "mun till mun" metoden. Hoppas bara att jag blir utvald till nån kul och bra produkt också. =D 

Hoppas!

Inatt har jag sovit bättre, tack vare smärtstillande och en större säng. Fast jag saknar den "lilla" sängen lite, saknar att få sova så där riktigt nära som man gör i en liten säng, älskar att vakna upp med näsan inborrad i ryggen på Magnus, känna hans värme mot min kropp, doften av honom. Men jag vänjer mig nog. ^^

Axeln känns bättre, inte bra men bättre, i synnerhet idag. Igår var det en helt annan historia, det värkte och pirrade, fast "bara" i axeln som omväxling. Smärtan i armen är nästan helt borta sen jag fick cortisonspruta eller om det är värktabletterna som gör det. Jag provar att lyfta armen flera gånger varje dag, bara för att se om smärtan i axeln är borta, men det är den inte! =( Jag är känslig och gråtfärdig mest hela tiden, sur och irriterad för att jag inte "klarar mig själv". Jag är ständigt beroende av andra på ett eller annat vis, inget bör jag göra själv, jag kan men jag bör inte, axeln behöver vila. Bah!!! Säkert latmasken som bitit sig fast!!!

En del av sommaren...

Alicia och Kiara letade och räknade nyckelpigor medan mammorna hade picknick på altanen <3

Filmmys med hemlagad tjinuskisås och vaniljglass

Ett "snack" före middagen och stand up comedyn i Stockholm

Två trötta älsklingar på väg hem <3

För ljust på nätterna tycker lillan ^^

Vår prins, fast mest mammas =P

En del blev som barn på nytt <3

Moffi i egen hög person <3

Lillan väntar på sin tur

Mommi ville inte så gärna vara med på kort men jag fångade henne till slut <3

<3

Ooops i did it again...

Så, nu var det ett bra tag sen jag bloggade igen då. Egentligen kan jag inte skylla på att jag inte har tid, för nu har jag vart sjukskriven i en månad snart. :s På onsdag får jag förhoppningsvis veta varför! Läkaren och fysion TROR att jag har en inflammerad slemsäck i axeln... Say what!?! Visste inte ens att man hade slemsäckar där. Nåja det lär ju visa sig vad tiden lider.

Flyttat har jag också hunnit med, eller ja, vi, jag och Magnus och lillan. ^^
Världens lyckligaste jag! Äntligen känns det som att vi bor någonstans där det har potential att bli ett HEM, med ett riktigt kök, varsitt sovrum ( ja ett till Isa och ett till mig och Magnus då) och ett vardagsrum! Yippie :D Bilder kommer så fort vi (läs Magnus) har fått i ordning på vårt hem ^^

Semester!

Jisses vad semestern flyger fram, snart slut på vecka 2/3! =/
Men innan veckan är slut ska vi hinna med en tur till Stockholm och gå på Norra brunn på gröna lund, strosa gata upp och gata ner, mysa och bara vara. Sen en tur hem hastigt och lustigt för att hämta lillan, sen vidare till Väddö en dag och njuta av gott sällskap och kanske lite vin, sen till Edsbro och hälsa på mamma en dag och sen hem igen. Ett himla rännande blir det men sen har vi några dagar att landa på i alla fall, tacksamt det.

Lyckligt lottad!

Om man skulle fråga mig dom flesta dagar om jag anser mig lyckligt lottad så skulle jag nog säga nej. Men faktum är att det är jag! Även om det är mycket som är en daglig kamp så så vet jag att jag gör så gott jag kan för att reda upp det, ska sanningen fram så kan man inte göra mer än vad jag gör. Ja så vida man inte ska jobba dygnet runt och aldrig vara ledig, sova eller träffa nära och kära.

Men jag har en underbar familj, härliga vänner, en ljuvlig dotter och en helt makalös pojkvän. Tänk er själva att träffa någon som man kan tänka sig att leva med resten av livet, underbart och ljuvligt, man vaknar med en känsla av tillfredställelse varje dag.
Jag har träffat mannen jag inte kan tänka mig att leva utan, jag vaknar varje morgon och känner mig hel, det är inget mindre än ett mirakel.

Alicia är inte heller helt opåverkad, hon frågar alltid efter Magnus om han inte är "hemma", hon busar gärna med honom och berättar om och visar gärna sina leksaker. Hon kan sitta och rita i en evighet normalt sett men när hon ritar åt honom lägger hon verkligen energi på det. Han är helt enkelt inte så konstlad och försöker inte få henne att acceptera och tycka om honom, han tar det som det kommer.

I måndags fyllde detta underverk 30 år, kan ni tänka er att jag har en man som är yngre än jag! ^^
Och även om vi inte tillbringat så lång tid tillsammans än så hoppas jag få tillbringa mååånga år framöver med honom.

Nu kanske det låter som om jag hänger upp min lycka på Magnus, och det gör jag väl på sätt och vis. Men även om jag skulle bli förkrossad om han lämnade mig, på ett eller annat sätt, så är jag tacksam över att ha fått upplevt honom. Och mig själv, dom gånger jag har känt mig så tillfreds i livet går lätt att räkna på en hand.

Mina älsklingar <3

Nämen!

Hur många gånger har inte jag önskat att jag kunde komma på nåt roligt och positivt att skriva om!?!
Jag har ju det! I och för sig är det ett tag sen det hela utspelade sig men ändå.
Det hela utspelade sig en lördagskväll när jag jobbade, Magnus (min prins) hade kommit hem från Sverige innan jag slutade jobba och väntade på mig hemma. Jag hade bestämt mig för att "lyxa" till det och köpte med mig lite ostar och jordgubbar hem, han hade vinet med sig från båten, en riktigt myskväll skulle vi ha. Han hade ju varit borta en HEL natt! ^^
Döm om min förvåning när jag kom hem och hittade en... Hmmm... Mindre påklädd man i min säng med champangeglas i händerna!
Tydligen hade jag sagt något liknande innan han åkte iväg, på skämt dock, men jag kan ju knappast anklaga honom för att inte lyssna på mig eller inte vara romantisk! Ljuvliga underbara man!

Nu är det hög tid för frukost sen ska jag försöka sova ett par timmar till, gud vad jag inte tycker om dom här veckorna när vi går om varandra. Han jobbar tidigt och jag sent så vi hinner liksom inte riktigt med varandra, dessutom jobbar jag oftast hela helgerna då också.
Men snart är det semester! =D

Till den underbaraste av dom alla!

Skit, piss och rosa moln...

Humöret det flyger upp och ner, senast i lördags gick det inte att hålla tillbaks, tårarna rann utan hejd. Det som stör mig med det är att jag inte var ensam! Efter att ha fått dom glåpord efter mig som jag fått så sitter det djupt inne att visa mig "svag". Jag VET att orden inte är sanna men dom sitter där lik förbannat. Visst är mitt bagage stort men å andra sidan är det en del utav det som gör mig till mig, det gör att jag inte är en i mängden. Kampen om ett oberoende fortsätter men det går ju si så där, men jag ger inte upp! Imorgon är det nya tag igen och går inte det så vette holi vad jag ska ta mig till, blir väl att gnugga mina grå lite till då ^^

Sen finns det ju en del moln till på min himmel, sånt som gör mig riktigt ont i hjärtat, det sliter och skär. Men hur länge till ska jag orka vända mig själv ut och in bara för att vara till lags och passa in i nåt slags fack och att bryta helt och håller känns inte heller aktuellt, jag har svårt för det där med "separationer" och ger mig inte i första taget, särskilt inte när det handlar om en så pass lång relation i alla fall.

Men... Ja visst finns det alltid ett men, den här gången ett underbart sådant...
Underbara Magnus, jag finner inte ord för vad du betyder för mig, jag är fortfarande rädd för att skrämma iväg dig, du får mig att le varje dag, mina ögon att tindra, du får mig att tro, du får mig att hoppas, när jag är tillsammans med dig känns inget omöjligt. Och att du älskar mig, trasiga lilla jag, utan att veta ens hälften av alla mina "synder", det gör mig mållös för när du inte vet så vet jag att det inte är något slags "tyck synd om" kärlek utan det är jag som får ditt hjärta att slå. Du får mig att sakta men säkert öppna mina ögon och se på världen med ett helt nytt ljus, om det är möjligt så älskar jag dig mer idag än vad jag gjorde igår och imorgon kommer jag att älska dig ännu lite mer... <3

Min hjälte <3

Underbart

ja kan jag egentligen säga annat? Mitt liv är underbart, visst finns det stunder och dagar när allt ter sig mörkt och molnen hopar sig på himlen, men i det stora hela är det underbart. Jag har ett jobb som jag äntligen trivs med (visst finns det en del att önska, som mer arbetstid tex.) jag har en ljuvlig liten flicka som älskar att vara hos sin mamma, jag har en svägerska och vänner som ställer upp i vått och torrt, jag har en fin familj som alltid finns till hands, jag har ett EGET boende, dessutom har jag lyckats fånga den underbaraste man som finns i denna värld! Han är MIN tjejer så det så, lika bra att ni ger upp nu. =P

Hemma

Här kommer några bilder från mitt hem =)
Vågar dock inte lägga ut någon bild på mannen som brukar ligga i soffan, eller bredvid mig i sängen, är inte så säker på att det skulle uppskattas när jag inte har frågat ^^

Min trånga men sköna säng ^^

Isas Skrivbord

Till och med Nanna (hunden) kom med på bild

Mathörnan där man äter gröt kl. 5 på morgonen <3

Where the magic happens

Lite "magi" ;P

Lycka är...

Jag har märkt att allt oftare är det små saker som gör mig lycklig. Såna där saker som man ofta tar för givet, att ha ett hem till exempel. Jag har ett hem, tack och lov säger jag, just den här månaden känns det inte så självklart men jag har klarat det! Kan bara tacka alla som på ett eller annat sätt vart inblandade i det hela! <3
Heffaklumpen åkte iväg igår och jag fick nästan en tår i ögat, trots att jag inte tycker om Ford så har den tjänat mig mycket väl dom senaste månaderna, tack snälla älskade vän för att du hjälpte mig och såg till att jag fick låna bilen, det betyder så oerhört mycket för mig! Utan bil för tillfället, men det löser sig tack vare en underbar man som än så länge inte gett upp hoppet om mig. För skadad som jag är så kan jag ta emot hjälp från många konstiga håll men från just honom är det svårt, mina tidigare erfarenheter gör att jag automatiskt vill backa, men med hans vägledning så tror jag att jag kanske vågar tro igen. =)
Fler saker som gör mig lycklig är att vakna på morgonen och hitta en extra necessär i badrummet, ett extra badlakan som hänger på tork. Att vakna mitt i natten och känna trevande händer mot min hud, vända mig om bara för att upptäcka att han sovande drar mig intill sig, kysser mig i sömnen och sovande slingrar båda armarna omkring mig. Underbara man, tack för att du finns och tack för att du tror på mig även när jag inte gör det själv. <3

Tack snälla Plutten för blommorna <3

Saknad

Att vara ifrån någon man tycker så väldigt mycket om är tråkigt, i alla fall när det rör sig om mer än en arbetsdag. Men saknaden kan vara nyttig tror jag, i alla fall för dom flesta. Men nu är ju inte jag som dom flesta, tyvärr. För när han säger att han kanske dyker upp först dagen efter att han kommit hem så undrar jag genast vad jag gjort för fel eller om han tröttnat på mig redan nu...  Att han däremot har skickat otaliga sms under hela dagen och inte gjort annat än att bekräfta att han längtar efter mig faller helt i glömska, att han kanske vill vänta med att träffa mig tills han faktiskt orkar engagera sig en aning och ge mig den uppmärksamhet jag förtjänar(?) efter sin resa tänkte jag inte ens på, tanken på att han helt enkelt kanske är alldeles för trött och bara vill sova när han kommer hem slog mig inte ens, dumma, korkade flicka! ALLT handlar faktiskt inte om mig! Jag ÄR tillräckligt bra som jag är, så det så. Så nu ska jag lägga mig i sängen efter en mycket trevlig och produktiv dag och sakna mitt hjärta en aning, han komme när han kommer, svårare än så är det inte. ^^

Varför?

Varför är livet så jävla mycket lättare om man har pengar?
Just nu känns det som om pengarna styr graden av lycka i livet, visst, för all del ska man glädjas åt det man har men när det blir en kamp att behålla boende och kunna sätta mat på bordet, att kunna ta sig på jobb är en ren lyx och detta tack vare underbara vänner. Men hur länge ska jag behöva "leva på" mina vänner? Ge mig ett heltidsjobb så kan jag kämpa hur mycket som helst! För jobba vill jag, det är inte frågan om det men jag kan inte säga upp ett fast jobb för att kanske få jobba heltid, det verkar inte vettigt nånstans...
Måste det vara så jävla svårt att be om hjälp? Måste det såra min stolthet så förbannat mycket?
Jag vet (tror) att det löser sig det är inte frågan om det men jag skulle behöva en "vilodag" från att be om hjälp, att vara beroende. Känner mig så förbannat misslyckad, ibland tror jag att jag behöver nån som trycker ner mig på en stol och "serverar" mig den hjälp jag behöver och som inte tar mina opponeringar.... Äsch, det går över, jag kan själv, ja be om hjälp alltså :P

Jo då, så att...

Det stämmer, jag har redan ett nytt förhållande. Ur askan i elden, eller hur är det man brukar säga...
Fast upplysningsvis så är det med en man jag träffade för mååånga år sedan, jag trodde bara aldrig att JAG skulle vara av intresse för honom. Men plötsligt händer det! Fast det här känns bättre än en triss vinst!
Han är varm, ärlig, snäll, inte svartsjuk, händig, hjälpsam, underbar och min! <3

Teknikidiot?

Det där med teknik förstår jag mig inte på alls, jag som skulle fotografera en massa igår. Bl.a. för att sälja bort en massa grejer och lite för att visa hur MITT HEM ser ut! Men tji fick jag! Kameran formligen åt upp 4 st nya batterier på ingen tid alls, tror jag hann ta 5 bilder!? Vad f*n gör man åt det?

Nåja imorgon blir det väl till att ta mobilbilder då men kvalitén lär ju vara därefter tyvärr ^^

Att vara eller inte vara...

DET är frågan!
Kan man vara "vänner" om den ena parten försöker kontrollera den andra? Om den ena ska bli sur och grinig varje gång den andra gör som den vill med sitt liv och "hota" med både det ena och det andra?! Jag tror inte det, för hur man än vrider och vänder sig så måste livet gå vidare, annars hittar man snart sig själv stående på samma ställe och trampar.

Obegripligt? Japp, även för mig. Idag har jag hunnit med att vakna med baksmälla trots att jag inte druckit en droppe, fått skäll av min mamma för både det ena och det andra, mest för att jag försöker "förhindra" HENNES relation till mitt ex. Så var inte fallet, jag sa att jag tycker att det är obehagligt att han kontaktar min familj och mina vänner och "vräker" ut sig. Men som vanligt så ska jag väl sitta på en stol, hålla käften och varken känna eller tycka något om nånting alls, inte ens när jag blir tillfrågad!
Men det här är MIN blogg och jag skriver om det som gör MIG ledsen, arg, glad, lyrisk osv. för det här är MITT andrum, MIN fristad! Och passar det inte kan man ge fan i att läsa! Så det så!!!!

Idag är en sån dag när det mesta som kommer ut är svammel, jag får ingen som helst ordning på mitt huvud idag, gråten ligger nära till hands liksom lyckan och skratten.

Med nöd och näppe?

Just nu har jag en känsla av att jag slapp undan en dålig bil med nöd och näppe. Fick ett sms från ägaren att han skulle sälja till någon annan istället, jag pratade med honom tidigare och sa som det var att jag inte vill köpa en obesiktad bil för att det känns som att köpa grisen i säcken och det kunde han ju absolut förstå sa han alltså valde han att inte besikta den, trots att jag erbjöd mig att sköta besiktningen OCH betala för den. Ganska skönt att jag valde att ställa krav annars hade jag nog bara fått hem den innan den gick sönder får jag en känsla av.  =)

Att köpa eller inte...

Ja det är verkligen frågan! Var och kikade på en bil igår, oj vad fiiiiiiiin den är, fast det som är viktigt är att den rullar framåt, bakåt och lagligt och så ska det ju helst inte vara en sån som går sönder bara man får hem den på gården. Och den här bilen råkar vara obesiktad, nuvarande ägaren säger att det beror på reparationer och att den helt enkelt inte används, sen är det lite småpul på den men inget som jag inte kan få hjälp med och inget jättedyrt. MEN, jag får lite dåliga vibbar, säljaren är så PÅ, han smsade mig igår kväll för att kolla om intresse fortfarande fanns, han är lite "för" ärlig om felen på bilen osv. Det gör att jag drar öronen åt mig, funderar på att betala för besiktningen INNAN jag köper den bara för att se om den går igenom och gör den inte det så har jag "bara" betalat för besiktningen och slipper i alla fall sitta med en bil som måste renoveras... Verkar det som en bra idé? Ska fundera en timme till...

Inte den bilen men en likadan, VILL HA!!!

Ju mer vi är tillsammans...

Kan det bli bättre än att ha en ledig fri söndag, vakna av att lillan sträcker på sig och kramar sin mamma, underbart!
Sen pallra sig ur sängen och fixa "frukost" (Läs brunch) få hjälp av dom bästa "små" med gräddvisp och dukning, sen sätta sig och äta i lugn och ro. Nästan så man inte kan få bättre start på dagen, men bara nästan ^^

Snart dags att jaga ut flickorna i snön att leka så jag får sällskap när snön ska skottas =D

Finaste flickorna <3

Första "ensamma" vardagen

Japp, första vardagen sen jag "gick". Det rullar på som vanligt, trött som f*n när jag kom hem men ändå finns ett annat lugn. Jag behöver inte oroa mig på vägen hem hur humöret är där hemma. Lillan är så liten att det är hanterbart på ett annat sätt. Tom på jobbet orkar jag mer, mina kollegor tycker att jag är på bättre humör. Nu beror ju förstås inte allt på separationen, jag har lär mig att släppa allt det på jobbet som stressar mig, tex. att den ena chefen flåsar i nacken över för mycket svinn när den andra flåsar och tycker att hyllorna är för tomma, ett stag i taget lär jag mig att släppa det, jag gör så gott jag kan!
Och vem kan vara på dåligt humör när man har en liten ängel som väntar på en där hemma?! =)

Och nu då?

Ja, efter att precis ha publicerat en anonym kommentar om hur man borde höra bådas version av en historia så blir jag att fundera lite. Det finns gott om människor i min ganska så direkta närhet som jag och mina ex. delar vänskap med, konstigt hur en del av dom kan lyssna på den enas version men inte den andres, och det kan väl vara ok men då ska man kanske inte ha så väldigt starka åsikter heller, eller? Jag är ju lite av den åsikten att vet man inte HELA sanningen så ska man nog inte ge mig så många "goda" råd. Visst är min sanning en annan än hans/deras men så är det ju för alla, kanske man ska lyssna på båda innan man bestämmer sig ändå, om man pusslar ihop båda versionerna så hittar man antagligen den "rätta" versionen av hela historien. Jag är absolut inte felfri och gör många misstag om och om igen men jag försöker så gott jag kan att dra lärdom av det även om det ibland tar tid.

Nu är det ett nytt år lika bra att försöka lägga det gamla bakom sig det här året bjuder med största sannolikhet på nya misstag, nya rätt, nya glädjeämnen och nya sorger. Det är en del av livet helt enkelt, jag har avslutat det gamla året med att "göra mig" singel igen och inlett det nya med skratt, tårar, kärlek och missnöje. Visst är det så att även om det var jag som tog steget ur vårt förhållande så gör det ändå ont, jag drömde om att äntligen hitta ro och det gjorde jag på sätt och vis men ändå inte. Våra gräl handlade nästan alltid om samma saker och varken jag eller han kunde ändra oss hur vi än försökte. Tomma löften, tomma ord och tomma ursäkter var allt vi hade kvar till slut, och det gör mig väldigt ont för det var inte min vision, inte hans heller tror jag. Men sättet det hela avslutades på lämnar en hel del att önska, utan respekt och med hårda ord och handlingar, från oss båda. han lyckades trigga igång mig när jag inte fick "som jag ville", dvs. en stunds lugn och ro när jag släppte "bomben" om att jag skulle flytta. Både han och jag hade nog mått bra av att få tänka över det hela var för sig och SEN pratat, men så blev det inte, förståeligt men ändå inte...

Nu ligger jag lågt ett tag, babysteps är det som gäller, skynda långsamt för bränt barn skyr elden även om drömmen om ett liv i lugn och ro tillsammans med en kärleksfull, kommunikativ, ömsint, icke alkoholiserad, icke sjukligt svartsjuk man inte har försvunnit. Fast jag måste erkänna att jag är trött, jag känner mig just och just för gammal för att fundera på att skaffa fler barn trots att jag egentligen skulle vilja ha fler, men att först bygga upp ett stabilt förhållande och sen börja fundera på barn tar ett par år, ett par år som jag inte har eftersom jag har så fruktansvärt svårt att bli gravid och tydligen ännu svårare att behålla barnet. Men skam den som ger sig, han finns där ute någonstans, MIN drömprins, min riddare på sin vita springare. =)

Så Gott Nytt År på er allesammans, det här är mitt år!
Kram