Smulan

Hjärtat slår och lilla smulan lever, ska dock på koll igen den 30/3 igen pga fortsatta blödningar till synes utan orsak.
Undrar om den här graviditeten kommer att bli lika tung, jag hoppas inte men å andra sidan har jag sämre utgångsläge nu än vad jag hade med Charlie. Fast det behöver ju inte betyda nåt förstås, i vilket fall som så kommer det att vara värt det. Varenda liten sekund <3

Det sista som överger en?

Är hoppet det sista som överger en? Här pendlar jag mellan hopp och förtvivlan, för lite blod för ett missfall men för mycket för att smulan ska ha överlevt... Eller? Trots att jag VET att man KAN blöda OCH vara gravid så har jag liksom aldrig placerat mig själv där. Visst hoppas jag, samtidigt som mitt förnuft säger något annat, jag letar symtom hela tiden. "Visst ömmar brösten!? Mina fötter blev SÅ mycket bättre bara jag började blöda... Men visst är det ju samma växtvärk som jag hade med C!? Men jag är ju trött hela tiden, precis som man brukar i början... "
Hopplöst känns det, en evighet kvar till nästa torsdag och gynundersökningen, en vecka, 6 dagar 21 timmar och 17 minuter innan vi får veta om det finns en smula eller inte.... Jag tror jag vågar hoppas en liten smula...

På ett...

halvsunkigt hotell i Grisslehamn fick jag missfall, lilla smulan kommer aldrig att få se dagens ljus. Älskad och efterlängtad trots sin ringa "ålder" <3